Följande kursiverade rader är riktade till SMHI så får du inte ditt lönebesked därifrån kan du med gott samvete hoppa lite längre ned i inlägget:

Snön vi hade på vår infart och vår grusväg har transformerats till blankis av plusgraderna. Och har ni väl ordnat plusgrader och ösregn så kräver jag att det fortgår tills snön och isen har försvunnit! Basta! Man får faktiskt bestämma sig och inte byta väder när hälften är borta. Nu är det minusgrader igen och regnet har övergått i snö. Förstår ni konsekvenserna av detta? Jag tycker faktiskt att ett statligt verk skulle kunna hålla en något rakare linje och stå fast vid sina beslut. Ska det vara plusgrader så ska det. Ska det vara minusgrader så ska det. Inte varannan dag! Jag säger härmed upp min prenumeration på vädret och byter leverantör. Comprende?

Igår kväll var det simning och klorhexidinschamponering med Iza igen. Med anledning av schamponeringen så hade jag bokat sista tiden på kvällen vilket innebar att när klockan var 21.30 så stod jag och fönade för fulla muggar. Det är ju inte utan att man undrar vad man håller på med ibland? Men Iza tyckte det var rätt mysigt, åtminstone den sista fasen – varmluften. Det var så hett så om jag råkade få handen mellan fönen och hunden så brände jag mig men hon bara njöt och såg ut som en fullfjädrad (?) pudel.

Innan simningen fick Karlsson ett pass med “stå kvar” på tomten. Med tanke på isbeläggningen var det i stort sett det enda man kunde träna. Nu lyckades han, efter viss övertalning, stå kvar även när jag gick runt honom. Även om han såg lite tveksam ut.

Ikväll har det blivit vardagsrumsapportering för hans del. Nu var det mer “liv & lust” än organisation men jag hoppas vi kommer över det stadiet. Just nu skulle det förmodligen rendera minuspoäng på en appellplan. Men han har ganska roligt… *suck*

Husse har varit hemma-husse i två dagar nu så han har fått ta hand om promenerandet i dagsljus medan jag har varit på jobbet. Det är fördelen med vinterväghållningssäsongen. Oftast blir det jobb morgon och kväll och så är han hemma på dagen. Inget ont…

Rätt svar i “Finn ett fel” kommer att publiceras under morgondagen så har du inte redan röstat så är det hög tid nu.

Yesss! Även bredbandet har gått igång, inte bara telefonen. Tänk att den lilla lampan kan göra sådana underverk för hemtrevnaden?

För övrigt tycker jag att det svaras dåligt på utmaningen. Kom igen nu! (Se nedan.)

Utmanad igen. Den här gången av Agnetha.

Nedan följer fem påståenden om mig själv. Fyra är sanna, ett är falskt. Din uppgift är att räkna ut vilket som är falskt. Lycka till, och svarar gör man naturligtvis via kommentarsfunktionen. Alla som känner sig manade får naturligtvis svara.

1. Jag har jobbat som bartender

2. Jag spelade klarinett i grundskolan

3. Min första bil var en Ford Fiesta, -77 års modell

4. Jag pratar italienska ganska hyfsat

5. Jag har haft ett marsvin

De jag utmanar är Mysla, Pernilla, Jessika, Annelie och Bibbi!

Fick just ett telefonsamtal.

Från hemtelefonen!

Uppenbarligen funkar åtminstone telefonen igen men att be husse dra igång datorn och kolla om den lilla gröna lampan lyser kändes inte som någon god idé så jag får nog lugna mig tills jag kommer hem…

Nu är det naturligtvis inte mig rubriken handlar om utan – träsktrollet! Igår kväll fortsatte vi med träningen där vi slutade i söndags. Inte nog med att han förstått vad “stå” betyder… han har gjort sin egen tolkning! När jag sa “stå” tassade han snabbt iväg 2 meter framför mig där han ställde sig i perfekt position, rakt och med blicken i fjärran. Tanken var ju att han skulle stå kvar när jag backade ut bakom honom… Det satt en liten filur på min vänstra axel och väste i mitt öra att “om du någonsin får för dig att tävla lydnad kommer du få problem med fjärrdirigeringen”. Men just då struntade jag i det! Han var så himla söt när han verkligen ansträngde sig och försökte göra det han trodde matte var ute efter. Och han var ju onekligen på rätt spår. Det var dessutom hyfsat bitande kallt och blåste snålt. Jag frös, Karlsson frös så han skakade men är det någon som tror att han ville sluta träna och gå in? Nä… Man blir bara sååå glad av denna lilla jycke och tiden bara flyger iväg när vi tränar.

Iza fick sig också ett pass på ungefär samma tema men där ägnade vi oss åt “sakta” framför-transporter i koppel. Det gick faktiskt riktigt bra. Det brukar det å andra sidan göra hemma på tomten… På appellplan blir det en helt annan sak.

För övrigt så har det uppenbarligen ännu inte förflutit “några dagar” sedan i torsdags. Åtminstone inte i Telias värld. Vi har alltså fortfarande varken telefon eller internet… *suck*

Att jag var sååå beroende trodde jag faktiskt inte. Att tillbringa fredag, lördag och söndag utan tillgång till internet har varit en riktig pina! Man kanske skulle ta en avvänjningskurs eller nå’t?

I torsdags ringde det en tjej från Relacom och meddelade att vi skulle få tillbaks telefon/internet andra veckan i februari. MEN eftersom det fanns flera företag på den trasiga kabeln så var ärendet prioriterat och skulle sannolikt åtgärdas “nästa vecka”, mao den här veckan. Innan samtalet var över så var vi nere i “några dagar”. Vad ska man tro? Allt tidigare än andra veckan i februari får väl anses som bonus. Dessutom kan man undra när andra veckan i februari inträffar, är det nästa vecka eller veckan därpå? Mer än halva den här veckan består ju faktiskt av februari?!

I fredags kväll ägnade jag och Iza oss åt mörkerorientering. Eller… orientering och orientering? Men mörkt var det. När jag kom hem var det bara Iza hemma så jag bestämde mig för att gå en bit på vägen och vända för att sedan köra lydnad på tomten. Den “biten” blev 5 km med pannlampa. För första gången var jag ute och knallade på gamla rv 40 som numera fungerar som lokalkörbana. Förr gick här 15-20 000 fordon per dygn. Under två kilometers promenad kom det nu ca 10 bilar! Resten av promenaden företogs på “vår” grusväg. Vi var vederbörligen utrustade med reflexer (jag i riktig “vägarbetarjacka” och Iza med reflexsele) så i kombination med pannlampan påminde vi nog om två vandrande julgranar. Att vi syntes var det ingen tvekan om med tanke på den hänsyn bilarna faktiskt visade. Det var heller ingen tvekan om att Iza tyckte det var mysigt att rå om matte ordentligt, alldeles på egen tass.

Lördagen tillbringades med shopping och därefter hundpromenad på en väg jag inte gått på länge. Det är en återvändsväg (med bom, alltså ingen biltrafik) som av någon diffus anledning plogas?! Det är bara att tacka och ta emot. Det var plogat åtminstone 2 km in på vägen och Karlsson sprang av hjärtans lust.

Söndagens storstilade röjningsprojekt (mina garderober) gick om intet eftersom husse, som jobbat halva natten, tillbringade halva dagen sovande i samma rum som garderoberna. Istället blev det trimning av träsktroll. Jösses vilken tillväxt han har på sin päls den lille grabben. Det är ju bara en knapp månad sedan vi trimmade för utställningen! Hade stor glädje av de små rosa fingertutorna i gummi som man rullar på fingrarna. (Vad det egentligen ser ut som vågar jag inte skriva för då får jag förmodligen en massa konstiga google-träffar på bloggen…!) Man fick supergrepp och det gick plättlätt! Benen och tassarna fick jag inte riktigt ordning på. Saknas fortfarande lite relevanta verktyg för detta så jag får nog ta en sväng till V ändå.

Söndagen ägnades också åt att börja träna framförgående/framåtsändande. Det var ett nog knepigt projekt att få lillebror att förstå att det var helt OK att stå framför matte och titta framåt. Han ville väldigt gärna följa med när jag backade. Klickern är dock helt fantastisk och han förstod ganska snabbt vad jag var ute efter. Stå still – rakriktad kropp – titta rakt fram. Vi får väl se hur det funkar när vi ska börja gå också?

I lördags var det för övrigt ett helt år sedan vi hämtade hem Karlsson!!!

Så här såg han ut då…

…och så här ser han ut nu!

Stilig kille, eller hur?

Favoritpositionen när jag är på altanen och röker. Då har han full koll. För en gångs skull (med ett kraftig “ligg kvar” kommando genom rutan) lyckades jag få honom att ligga kvar under tiden jag gick in och tog fram kameran.

Tänk att man kan sakna en grön liten lampa så mycket!? När jag satt vid datorn igår och gjorde saker som inte krävde tillgång till internet så sneglade jag titt som tätt på modemet för att se om den lilla gröna helt plötsligt vaknat till liv. Den lilla gröna som visar att modemet har förbindelse med telestationen och därmed resten av världen. Alla andra små lampor lyser så fint, men inte den. Nu har det ju hänt att vi haft fel på telefonen men bredbandet ändå fungerat så mina reflexer är inte helt obefogade. Just nu känns det dock ganska kört…

Istället för surfande och bloggläsande gjorde jag något så duktigt som att bränna ner massor av bilder på CD. Tyvärr slarvar jag en del med att göra back-up. Har man mac så är man lite bortskämd. Det kraschar väldigt sällan och jag har fortfarande, på 11 år, inte varit med om en krasch där man inte kunnat rädda innehållet på hårddisken. Men någon gång ska ju det också hända. Borde väl egentligen investera i en extern hårddisk så att man kan spara ner alla bilder där parallellt.

Roade mig också med att kolla hur mycket digitala bilder jag har i burken… Egentligen skulle jag utlysa en gissningstävling men eftersom jag inte vet vad jag ska ha för pris i tävlingen så skriver jag svaret.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Drygt 6.300 bilder!

Och då har jag bara räknat orginalbilderna. (Det finns ju ett stort antal redigerade bilder som ligger i andra mappar på hårddisken.) Av dessa är ca 4300 “privata” och ca 2000 sådana som jag tagit för klubbens räkning för publicering i klubbtidningen.

Karlsson verkar iaf bättre. Igår kväll fick han blaskig majsvälling bestående av mest vatten i två omgångar. Han slafsade i sig med god aptit och fick behålla det. Han var pigg och bråkade med storasyster helt enligt normala rutiner. Magen har varit lugn och imorse fick han några dietfoderkulor i majsvälling. Husse är hemma under dagen och håller koll.

Om inga under inträffar (dvs Telia rycker ut) så lär det inte skrivas något mer här förrän tidigast på måndag. Ska på “tjänsteresa” imorgon så det blir tre dagar utan dator, mail, bloggande och bloggläsande… Hu… känns riktigt jobbigt. Men åh nej, jag är inte ett dugg beroende…?

Hundträningsmöjligheterna är också tämligen begränsade med tanke på vädret så det finns väl viss risk för att ytterligare ett förråd (eller flera?) åker på en röjning.

I avvaktan på att idéerna ska infinna sig (om hur man på ett kreativt sätt presenterar en kylbag på två helsidor i en katalog?) så tar vi detta som jag hittade hos Agnetha. Om det blir tjatigt är det bara att scrolla ned till det senaste “riktiga” inlägget.

1. Vilken svordom använder du mest?
“Fan”, men “helvete” och “jävlar” kommer inte långt efter… tyvärr.

2. Äger du en iPod?
Nej

3. Vilken tid är din väckarklocka inställd på?
05.30

4. Hur många resväskor äger du?
2

5. Använder du flip-floppar?
Njae, inte ofta men det händer.

6. Var köper du dina matvaror ifrån?
Coop eller ICA

7. Skulle du hellre ta bilden än vara med på bilden?
Oh ja

8. Vilken var den senaste filmen du såg?
En andra chans

9. Du får ledigt idag. Umgås du helst med en hel barnfamilj eller med en vän?
Med mina vänner barnfamiljen. Inte vilken barnfamilj som helst men får jag välja är det helt OK.

10. Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa?
Tid! Dvs gå ner i arbetstid.

11. Har någon någonsin kallat dig lat?
Det har säkert hänt men inte så att jag hört det.

12. Tar du någonsin medicin för att hjälpa dig somna snabbare?
Nej

13. Vilken CD ligger i din CDspelare just nu?
Hm… antingen är det Mando Diao’s senaste eller också U2:s senaste samlingsalbum.

14. Vilken är världens bästa artist just nu?
Inte den blekaste aning

15. Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan och i så fall VAD?
Nej, det tror jag inte.

16. När var senast någon stötte på dig?
Oj, det har jag glömt, eller inte märkt.

17. Vad åt du till middag senast?
Spagetti och köttfärssås

18 Använder du huvtröjor?
Det händer.

19. Kan du vissla?
Ja, både vanligt och busvissla (utan fingrar!)

20. Vem var den senaste som ringde dig?
Om jag bortser från jobbsamtalen så var det svärmor (av misstag eftersom hon skulle prata med sin son men vår hemtelefon är vidarekopplad till min mobil). “På riktigt” var det pappa.

21. Vilken är din favoritåkattration på ett nöjesfält?
Den finns inte. Gillar INTE karuseller. Om någon tvingar mig att åka något annat än barnkaruseller så får det bli virvelvind.

22. Tror du folk pratar bakom ryggen om dig?
Jadå.

23. Vilket riktnummer befinner du dig i?
033.

24. Tittade du på tecknat när du var liten?
Kalle Anka på julafton. Pellepennan och Suddegumman som riktigt liten och sedan Scooby Doo på jullovsmorgon - typ.
(snodde denna från Agnetha eftersom vi är ungefär lika gamla. ) Gillar för övrigt fortfarande tecknat.

25. Hur stort är ditt närmaste köpcentrum?
Hur så?

26. Hur många syskon har du?
Noll.

27. Är du blyg inför det motsatta könet?
Njae, inte direkt.

28. Vilken film kan du alla replikerna till?
Ingen. Skulle möjligen vara Disneys julaftons-hopplock, men det är ju inte en film.

29. Äger du några popband t-shirts?
Nä..

30. När flög du senast?
Det var nog två år sedan, till Brasilien. Eller vänta nu, jag flög nog inrikes senare samma vår, 2005?

31. Hur många stolar står kring ditt köksbord?
Fyra.

32. Läser du för skojs skull?
Jodå, både tidningar och böcker.

33. Pratar du några andra språk?
Ja, engelska. Och yttepyttelite franska.

34. Diskar du din egen disk?
Ja, i gott samförstånd med diskmaskinen.

35. Har du gråtit offentligt?
Jadå.

36. Har du en stationär dator eller en laptop?
Stationär hemma, bärbar på jobbet, men den är också hemma ibland.

37. Försöker du alltid lära dig nya saker?
Självklart, annars skulle jag vara död. Man lär så länge man lever… (snodde denna också av Agnetha).

38. Vill du just nu göra några tatueringar eller piercingar?
Nej. Eller, jaaa, kanske att “återuppväcka” mina igenväxta hål i öronen?

39. Tycker du att killen borde bjuda på första dejten?
Jag skulle ju inte tacka nej.

40. Kan du kasta macka?
Tveksamt, var oerhört länge sedan jag provade.

41. Har du någonsin varit på Jamaica?
Nej.

42. Vad har du med dig in på bion?
Bio… vad är det? Nåja, när det händer så blir det väl godis och dricka.

43. Vem var din favoritlärare och varför?
Ojdå, minns knappt. Hade dock en religionslärare på högstadiet som var oerhört duktig och entusiasmerande.

44. Har du dejtat någon av en annan religion?
Nej, inte vad jag vet.

45. Vad har du för väder?
Halvklart, några minusgrader och 20-30 cm snö på marken.

46. Har du en blogg?
Jooo, skulle tro det.

47. Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet?
Minns knappt det heller, men svenska kanske?

48. Gillar du att flyga?
Det är inget jag direkt längtar efter, mest för att det är så jä….a obekvämt men måste jag så måste jag. Och jag är inte flygrädd.

49. Vilket personlighetsdrag är ett måste hos en partner?
Humor, självdistans, ärlighet, intelligens… en viss händighet vore inte heller fel.

50. När sov du senast på golvet?
På golvet har jag nog aldrig sovit. Däremot på madrass på golvet. Det var nog på något hundläger el dyl för ett par år sedan.

51. Vilken är din favorit drink?
Caipirinha eller whisky sour (stavningen på den?)

52. Gillar du din boende-situation?
Oftast, men vintertid med snö, elavbrott och telefonavbrott kan det kvitta.

53. Vilken är din mammas hemstad?
Timrå (åtminstone var det närmaste stad)

54. Din pappas hemstad?
Se ovan

55. Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera?
Sex funkar men helst 7-8.

56. Är dina dagar fullbokade och stressiga?
Ja oftast.

57. Hamnade du ofta i trubbel för att prata under lektionerna?
Nej, var nog en ganska skötsam elev.

58. Vilken är din favoritfrukt?
Banan.

59. Bryr du dig om antalet kalorier i det du köper?
Det går i perioder tyvärr.

60. Hur gammal blir du nästa födelsedag?
47. Men jag är fortfarande runt 25 mentalt. (snor även denna från Agnetha)

61.Är du petig när det kommer till stavning och grammatik?
Ja, det är en yrkesskada. Men i ärlighetens namn var jag nog det redan innan jag hade det som yrke.

62. Tror du på liv på andra planeter?
Tja, varför inte?

63. Vem var den sista personen som gjorde dig arg?
Arg vet jag inte, men irriterad… Sambon kanske, och den stollen som inte kunde visa lite hänsyn när vi tränade i måndags. Men å andra sidan, hade vi sagt något kanske han hade gjort det?

64. Tror du att Gud är man eller kvinna?
?

65. Vad var det senaste du åt?
Pestorisotto med några skinkskivor och tomat.

66. Kommer du bäst överens med personer av samma kön eller motsatta?
Vad det gäller jobb är det definitivt det motsatta som gäller.

67. Hur valde dina föräldrar ditt namn?
Det var visst någon väninna till mamma som döpt sin dotter till samma. Fantasilöst kanske.

68. Gillar du senap?
NEJ!

69. Vad säger du till dig själv när allt känns svårt?
Det beror på vad det är. Antingen “jag tänker f*n inte ge mig” alternativ “nu ger jag f*n i det här” - allt beroende på humör, hormonnivå och situation. (Den var bra Agnetha, snor den också i brist på bättre.)

70. Skulle du någonsin hoppa fallskärm?
Inte för nöjes skull.

71. Vilken karaktär från en film påminner mest om dig själv?
Har ingen aning…

72. Har du någonsin köpt något från eBay, vad var det senaste i så fall?
Nix.

73. Tycker du om att krama folk?
Inte allt och alla och jämt, men rätt person vid rätt tillfälle, visst.

74. Skulle du säga att du är trendig?
Oh no

72. Äger du en digitalkamera?
Ja.

73. Vilka kändisar har du blivit jämför med?
Ingen aning.

74. Stör det dig om någon säger att dom ska ringa men inte gör det?
Ja, det är något som irriterar mig oerhört.

75. Vilka böcker, om några har fått dig att gråta?
Inte många, men Tisdagarna med Morrie var en sådan bok.

76. Tycker du att du är attraktiv?
Nej.

77. Vad är du allergisk mot?
Lätt nickelallergi har jag nog.

78. Får du dåligt samvete efter du ätit kött?
Nej.

79. Om du var född av motsatt kön, vad hade du hetat?
Ingen aning.

80. Vem av dina bloggisar vill du helst veta allt detta om?
Alla som orkar och har tid och lust! Kom igen nu, det tar inte så lång tid!

Och inte har jag mer inspiration för kylbagen nu om någon trodde det.

Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen; just nu hatar jag Telia! Igår kväll funkade såväl telefon som bredband klanderfritt. Idag skulle jag jobba hemma och när jag körde igång datorn och alla andra pryttlar så ville INTE bredbandsmodemet koppla upp sig. Det visade sig att telefonen också var död så det var bara att ringa Telia och felanmäla. Efter diverse pratande med automatiska röster, knappande och annat strul så lyckades jag med bravaden att få prata med en livs levande människa!!! Prognosen var “bör kanske kunna vara fixat runt 8-9 februari”. Vafalls???!!!! Dessutom, om man INTE är så envis att man tråcklar sig fram till en människa (rätt människa?) så bjuder dom inte ens på vidarekopplingen till mobilen utan den ska man bekosta själv?! Nu lyckades jag hitta “rätt” människa, faktiskt väldigt trevlig och serviceminded, så han fixade detta gratis. Men det gäller alltså att vara envis!

Våra ledningar är nedgrävda så det lär inte bero på några rasade träd. Men det är sannolikt rasade träd som förorsakar den långa väntetiden. Det står i tidningen var och varannan dag om folk som varit utan telefon sedan stormen för 1,5 vecka sedan.

Av hemmajobbet blev det alltså intet. Bara att packa ihop datorn och åka till jobbet.

Det blev ännu mindre lyckat eftersom Karlssons mage rasat. Igår kväll sprutade det ur honom?! Denna hund som hittills verkat vara utrustad med plåtmage och inte varit dålig en enda gång. Sedan har det varit lugnt i natt men imorse kom det en ny “fontän”, eller rättare sagt flera. Han fick trots allt lite frukost bestående av magmedicin (zoolac, diarsanyl) och dietfoder. Och efter en halvtimme spydde han upp det? Förhoppningsvis kan husse hålla sig hemma under dagen och sköta bevakningen och kolla så han får behålla vätska, annars får väl dagmatte (svärmor) sköta detta. Det hade dock varit oerhört skönt att vara hemma själv och hålla koll.

Så lite deppig, gnällig och förbannad är jag just nu, av olika orsaker.

Idag var det dags för simning igen då, efter några veckors uppehåll. Efter själva simningen skulle det, enligt veterinärens order, schamponeras med klorhexidinschampo. Detta schampo ska sitta i 10 minuter innan man sköljer ur det. Iza fanns sig förvånansvärt bra och satt som ett ljus. Korten är tagna med telefonen i lysrörsbelysning, därav kvaliten. Eller snarare; bristen på kvalitet.

Schamponerad hund väntar på sköljning.

Efter badet myser hon på massagebänken. Hon gillar att ligga där och bli torkad. Riktigt “ingosad” i handduken vill hon helst bli. Men att bli masserad? Näää…

Förövrigt har det ramlat ner uppåt 2 dm till av det vita eländet. Och alltihop kom på ett par timmar?! Det är måttligt kul när man bor som man gör. Som jag tidigare skrivit; det finns dagar på ett år när man önskar sig en 3:a i stan – med balkong…

Det gula strecket motsvarar 8 meter hus. Då kanske ni kan tänka er ungefär hur långt det är från vägen in till garaget (vid det gula krysset)? Den klumpiga snöslungan hjälper mig föga eftersom jag inte ens får ut den ur garaget… När jag kom hem sparkade jag med mina tunna mockastövlar (det skulle ju bara snöa “lite lätt” idag?) i snövallen som bonden plogat upp när han plogade vägen (tänk macho-spark-i-bildäck…). Den var mjuk och lätt så jag tog sats och körde igenom. Sedan blev det nödskottning för att åtminstone slippa pulsa i snö när man går in och ut från huset. Resten får husse fixa med slungan imorgon. För övrigt så längtar man ännu mer till sommaren när man ser bilden och minns hur det kan se ut.

Igår startade vår “framåtsändande-grupp” på klubben. När chansen fanns att regelbundet (varannan vecka) träna framåtsändande med grupp så tackade jag naturligtvis ja. Vi var en blandad samling på olika nivåer och jag hade verkligen sett fram emot detta. Eftersom Iza är som hon är (koncentrationssvårigheter och “split vision”) så anhöll jag om att få köra ganska sent. Nr 4 kändes OK, vid 19.30-tiden skulle det nog vara tomt på andra hundar på plan, trodde jag…

Måndagskväll, -6°, 15 cm snö på plan. Har folk inga hem? När vi körde hund 1-3 var det tomt. När jag gick ner för att hämta Iza i bilen så mötte jag inte ett utan två (!!!) ekipage. Som inte ens hörde ihop? När det var vår tur var det tjo, tjim, inkallningar och pipleksaker på plan, och det ena ekipage höll dessutom till strax till vänster om slutpunkten på sträckan. Att skicka iväg Iza lös på ett framåtsändande kändes som en direkt dålig idé. Det fick bli några framförgåenden genom gruppen och det var säkert nyttigt men inte direkt det jag tänkt mig. Vad är det för fel på guldbagge-galan? Kunde dom inte ha suttit hemma och tittat på den istället?

Nästa gång ska jag be om sista “startnumret” så får vi se om det hjälper?

Just nu vräääker snön ner i helt ofantliga mängder!!! Har nog kommit 1 dm på någon timme. Hittade knappt till jobbet via motorvägen, så mycket snöar det! Bläääk…

Karlsson har ju tagit på sig uppgiften att vakta huset och tala om när någon kommer. Detta gör han högt och ljudligt och det inkluderar även husses hemkomst, eller min för den delen. Eftersom husse ibland har hyfsat obskyra arbetstider kan det bli lite nervpåfrestande. Att bli väckt av en vilt skällande och ylande borderterrier 03.30 på natten kan ju få den mest nervfasta matte ur balans. I morse kom husse hem strax efter att min klockradio hostat igång för första gången. Jag hörde att det slog i en bildörr, att ytterdörren låstes upp och öppnades. Jag låg och väntade på att “larmet” skulle gå igång men näää… Till sist kom det ett litet försynt “glufs” från bt-bädden. Jag förmodar att detta betydde: “matte, jag tror att det kommer någon och jag vet att jag borde resa mig upp och skälla och springa till dörren men jag är alldeles för trött så du får faktiskt fixa detta själv”.

Eller också är det så väl att han börjar fatta att man inte behöver hetsa upp sig för att husse kommer hem mitt i natten eller på morgonkvisten?

Det förb….de snöhe….et har vräkt ner hela jä…a dagen! Så gick det med dom spårplanerna. Hundaktiviteterna har sträckt sig till att husse tog en promenad med Iza och jag och lillebror gick åt ett annat håll. Han tyckte det var kul med snön (den lille svikaren) så länge han fick hålla igång. Att vara stilla var dock inte lika roligt. Kallt och blött. Körde några “sitt kvar” i skogen och det var han inte så imponerad av.

Syrénbuske till vänster i bild. Jag uppskattar den betydligt mer när den är prydd med gröna blad och lila blommor!

Utsikten från altanen i skymningen.

Enda fördelen med snön är att jag nu äntligen fått njuta lite av fyrhjulsdriften på min bil. Idag var första dagen jag verkligen hade glädje av den. Smög sååå fint uppför den branta backen utan ett enda spinnande när jag varit och handlat.

I övrigt har dagen bestått av – ett analogt städprojekt (hej Bibbi ). De som varit med från bloggstarten kanske minns att jag påbörjade ett städ- och röjprojekt förra vintern men det fick ett abrupt slut när K klev in genom dörren. Nu har jag tänkt mig att fortsätta ungefär där jag slutade då. Först på programmet stod förrådet i anslutning till arbetsrummet.

Det var intressant.

Kan man säga.

Det mest intressanta fyndet gjorde jag längst in i hörnet. Där det stod en påse från Mique?!

De har ju sitt huvudkontor här i stan och tidigare körde dom med ganska frekventa lagerutförsäljningar. Många konstiga tingestar, mer eller mindre användbara, har släpats hem därifrån. Det var ju billigt! Bland annat har jag tydligen släpat hem ett hyfsat stort antal julgranskulor! Nog många för att klä en ordinär kungsgran. Eller två. Detta faktum har jag effektivt förträngt och när jag klädde av den senaste granen gick jag och funderade på att handla lite nya kulor till nästa jul men det problemet är således numera ur världen.

Vad jag hittade i övrigt i förrådet ska jag bespara er. Det var inte kul hela tiden… Nu är dock mycket av det omfördelat till sophögen i lagår’n. Dvs det som ska köras till sopstationen vid lämpligt tillfälle. En del är omdisponerat till kontoret/förrådet i lagår’n, så som våra gamla slalomskidor som vi inte använt sedan -96… Och se, helt plötsligt kan man gå in i förrådet. Det finns någonstans att sätta fötterna. Nu tror jag ju inte att detta är något som kommer vara för evigt, men det är ändå våldsamt skönt när det är gjort.

Nu ska jag öppna dörren till förrådet (efter att jag flyttat på schäfern), tända lampan och tindra med ögonen en liten stund sedan är det apportering i vardagsrummet som står på programmet.

Nog har man väl önskat sig att herrn i huset skulle ha en något större intresse för dammsugaren. Men det det finns uppenbarligen mammor som lyckats med dressyren. Eller rör det sig om en genetisk defekt?

Kolla här!

Det finns uppenbarligen några luckor i mitt avtal med SMHI! Snön som kom igår övergick ju, helt enligt avtalet, i regn. Det regnade och blåste och åskan gick! (Jo faktiskt, åska mitt i vintern är inte alls ovanligt i våra trakter.) Jag hade gott hopp om att vakna upp till ett relativt snöfritt landskap idag och kunna fortsätta spårandet ungefär där vi slutade igår men – nä!

Nu vräker snön ner igen! Det är ju inget jättetjockt snötäcke. Decimetern som kom igår krympte ihop till några centimeter men nu är det snart uppe i en decimeter igen om detta fortsätter. Att lägga spår till Iza i snö är ju en sak. Vi har spårat i snöstorm och 3 dm snö, inga problem mer än möjligen för matte att hänga med. Men med en orutinerad hund som kanske börjar ta hjälp av synen? Nej, ingen bra ide!

Det här med åska i ett snötäckt landskap är för övrigt riktigt spektakulärt. Om blixtarna lyser upp på sommarhalvåret så blir effekten dubbel när allt är vitt. Det positiva var att trots att det small så huset skakade och t o m Iza såg lite skeptiskt ut så rörde inte Karlsson en fena utan fortsatte helt oberörd med sin skönhetssömn.

Nu är jag bara rädd att historien från 2006 upprepar sig. Förra årets mega-vinter började nämligen på allvar just den här helgen. Det är sådant man vet när man har en sambo som jobbar i snösvängen och han börjar bläddra i (och läsa högt ur) jobbanteckningarna från förra året…

Vårt kära SMHI hade ju lovat (=hotat med) snöfall idag. Eftersom det fortfarande var uppehållsväder vid 09.30 bestämde jag mig för att gå ut och lägga ett spår till den lille terriern. Det var i grevens tid! Spåret fick ligga i 40-50 minuter och när vi var på väg ut för att börja så började även snön falla. Först några glesa flingor men det tilltog snabbt samtidigt som det blåste upp rejält. Nåväl, vi tog oss runt spåret innan marken hann bli snötäckt och vi (eller rättare sagt Karlsson) gjorde det med bravur!

Idag ändrade jag taktik. Inget godis i spåret utan allt godis (blodpudding) delades ut vid apporterna. Idag tog jag mig också ordentligt med tid vid varje apport och lekte sprättlekar, bytte med godis och kampade. Brukar nog i ärlighetens namn ha lite för bråttom vid apporterna annars. På Iza funkar det utmärkt med ett snabbt godisbyte och sedan fortsätta men jag får nog ändra mitt beteendemönster när det gäller lilleman. Många apporter var det och spåret liknade nog egentligen mer en apportstig, åtminstone bitvis.

Dagen highlight var att han faktiskt markerade flera av apporterna frivilligt!!! Några utav dem hade jag t o m glömt bort (ja, minnet är kort ibland ) men han tog dom ändå. OK, det var inga klanderfria apporteringar det handlade om men han stannade vid apporterna och tog dom sedan på uppmaning. På en gjorde han t o m en så’n go’ markering som Iza gör. Dvs när han fick apporten i näsan någon meter innan så bromsade han och började leta intensivt. Jag tror det finns hopp!

Och jag är så oerhört tacksam att jag har en hungrig hund som dessutom gillar att leka. Mat är ju prio 1 om han måste välja men han tycker ju att det är störtkul även att leka. Lider med de människor som verkligen vill göra något med sin hund men där hunden är ointresserad av både mat och lek…

Själva spåret löste han som vanligt kanonfint. Vid en vinkel fortsatte han rakt fram i 2-3 meter men backade tillbaks och kom rätt igen.

Nu håller vi tummarna för att snön övergår i regn som SMHI (också) lovat så att vi kan köra ett nytt spår imorgon.

Iza har varit på en rejäl promenad med husse i snöyran så nu tror jag dom klarar sig ganska bra. Själv ska jag ägna mig åt gardinsömnad och så kanske det blir lite vardagsrumsapportering framåt eftermiddagen.

Kunde för övrigt inte hålla mig i skinnet igår heller utan det blev varsitt lydnadspass för hundarna ute på tomten. Hade tänkt mig 10 minuter per hund men med Karlsson skenade klockan iväg, den gör ju det när man har roligt, och så gick det en halvtimme igen.

Oavsett om jag ridit eller tränat hund så har jag alltid fått mig tillsagt att jag ska sluta titta ned. Varför jag gjorde det när jag red är jag inte helt på det klara med men det var på den nivån att en ridlärare hotade med att skaffa en så’n där haklapp i plast med ficka nedtill. Där skulle han plantera några kaktusar. När man tränar hund är det kanske inte så konstigt? Obotligt nyfiken som man är på vad som händer där nere till vänster.

Otaliga gånger har jag stått på kurs och påtalat för kursdeltagarna att de ska sluta titta ner på sin hund, framför allt när de haft svårt att få till en korrekt position på hunden.

Så var det det där med teori och praktik…

Jag har märkt att Karlsson gärna sätter sig lite snett, med rumpan lite in bakom min häl. Nu blir det ju inte så tydligt med en så liten hund, men ändå, snett är det. En bättre position vill jag ha – basta. Under kvällens träningspass så insåg jag varför… Om jag har tittat ner på Iza så är det ingenting mot vad jag gör på den lilla terriern! När jag rätade upp huvudet och rentav vred det lite åt höger… Simsalabim! Nu ska jag bara komma ihåg det också.

Med risk för att bli tjatig måste jag ännu en gång skriva; att träna med det lilla träsktrollet är ren och skär lycka! Idag tränade vi ställande mer organiserat – för andra gången. Både under marsch och när han var på väg mot mig. Efter två träningstillfällen har jag alltså ett bättre ställande på väg mot mig (förstadiet till regelrätt inkallning med ställande) än vad jag har på Iza vid sju års ålder! Nu ska det väl erkännas att jag inte har tränat på det i sju år men åtminstone i två. Innan var jag så rädd att sabba den raka inkallningen så jag vågade inte prova… *skäms* Det är väl tur att man lär av sina misstag i alla fall, så att man inte gör om dom. Då kan man ju göra ett antal nya istället…

Efter en halvtimmes träning tyckte jag att vi var färdiga och gick upp på trappan. Var är den lille terriern? Jo, han står kvar på garageinfarten och vill träna mer! Han gick in under protest. Nu har det väl aldrig varit något fel på Izas träningsvilja heller, men ändå…

På tal om protest förresten; Iza låg kvar i arbetsrummet i en halvtimme efter att jag åkt i morse. Då lurade husse ut henne. Nu, när jag sitter vid datorn, är hon sååå nöjd.

Hann med en liten gardininvestering också, på väg hem från jobbet. Köpte två (!!!) uppsättningar panelgardiner i linne. En omgång att sätta upp nu och en när det blir lite mer vår. Så i helgen blir det gardinsömnad!

Iza är vanligtvis helt suverän på att läsa signaler. Ofta vet hon vad jag ska göra innan jag själv vet det och ligger ett (eller flera) steg före i handlingsplanen. Om jag ska jobba hemma eller inte brukar vara klockrent. Jag tror faktiskt hon vet det redan när jag packar ihop datorn kvällen innan och sedan agerar utifrån det morgonen efter! Är det jobba-hemma-dag så pyser hon uppför trappan till arbetsrummet blixtfort vid en viss tidpunkt. Är det jobba-på-jobbet-dag så bemödar hon sig inte utan lägger sig i sin bia-bädd i hallen.

Idag slog det dock slint i systemet. Kanske beroende på att jag egentligen skulle ha jobbat hemma idag också men eftersom min chef fick ett anfall av spontanitet igår var jag tvungen att ändra mina planer. Detta påverkade dock inte Iza, tyckte hon… Trots att mitt beteende på alla sätt signalerade att jag skulle åka till jobbet så sprang hon upp i arbetrummet och där låg hon och surade när jag åkte?! Att husse var hemma spelade ingen roll, det räknas liksom inte…

Idag har stormskogen inspekterats. Det var faktiskt inte så farligt! Några fallna granar här och där men inte värre än att det gick att ta sig runt och förbi. Var lite orolig att min spårskog skulle vara alldeles raserad men den har alltså klarat sig hyfsat helskinnad, eller vad nu en skog gör…? Nu finns det stora skogspartier vi inte inspekterat men närskogen är åtminstone hyfsat hel.

På eftermiddagen blev det veterinärbesök med Iza. Upptäckte för ett par veckor sedan, i samband med simningen, att hon var irriterad i huden på ett par ställen, bl a ena frambenet och ena bakknät. Pälsen verkade lite tunn och hon har slickat sig till och från. För att utesluta att det var kloret i bassängen som var orsaken har jag avstått simningen ett par veckor. Eftersom det inte blivit någon direkt förändring så bokade jag tid hos veterinären och fick komma dit idag. Rävskabb uteslöts snabbt och det trodde jag väl inte heller med tanke på de lindriga symptomen. Istället blev det någon form av uteslutningsvariant. Nu ska hon käka antibiotika i 20 dagar (!!!) samt badas i klorhexidinschampo tre gånger. Vi fick också fortsatt tillstånd till simning så nu är nya tider bokade och i samband med det ska schamponeringen ske. Om man vill vara någorlunda hel och frisk ska man inte försöka bada Iza i hemmaduschen. Har inte gjort det sedan vi började simma så det är möjligt att hon lugnat sig något men tidigare så slogs hon i princip för livet. Har inte heller någon som helst lust att konvertera vår nya fräscha dusch till hundbad för en schäfer med allt vad det innebär.

Dagens träning för Karlsson har bestått i lite “trampa-på-musmatta” där jag nu har börjat lägga till kommando “trampa”. Känns som om det kommer ta ett tag (veckans understatement) innan han förstått att det bara är kommando-trampningarna som ger utdelning. Han är så galen i musmattan att han försöker slita den ur handen på mig innan jag hinner lägga den på golvet. Efter det, när han var lite trött, så påbörjade vi vår platsliggningsträning – med hakan i backen. Några gånger åkte hakan ner och då klickade jag. Fick in det på Iza med hjälp av klickern men det gäller att plocka bort klickern fort eftersom detta är ett lugnt moment. Fördelen med K är dock att han faktiskt ligger kvar fast jag har klickat så att jag kan gå fram och belöna och sedan bara fortsätta.
_______________________________________________________________

Här kommer några bilder från strömavbrottsdagarna. Så här har vi det på landet!

Frusen (?) och trött terrier har bäddat i soffan. (I ärlighetens namn tror jag han fått viss hjälp av husse med själva bäddandet. )

Så här såg det ut när jag gick till jobbet i måndags morse. Under filten döljer sig husse som väntar på att bli utringd på jobb.

Vår nya gasolkamin som värmde gott fr o m måndag kväll. Vederbörligen inhägnad!

Karlsson roar sig med aktiveringsjulklappen medan matte frostar av frysen! Att det var ett litet hål högst upp på konen som levererade godsakerna tror jag aldrig han riktigt begrep…

När jag kom hem till mitt upplysta (men fortfarande kalla) hus igår så hade K precis levererats hem av husse som åkt iväg igen. Det brukar alltid utbryta ett visst tumult när jag kommer hem men igår slog det nog alla rekord! Istället för att engagera sig i min hemkomst så bestämde sig Karlsson för att leka leken “Min storasyster är en grävling”!!! Han var fullständigt rabiat, okontaktbar och jagade Iza runt huset och upp och nedför trappan. Skällde på henne och morrade samtidigt som han visade hela garnityret. Att prata med (eller för den delen; skrika åt) honom hade noll effekt så det slutade med att jag fick fånga honom i flykten. Jag höll den hyperventilerande lilla terriern i ett fast grepp och satte mig på en köksstol. Hjärtat slog i maxfart och blicken var alldeles tom, på terriern alltså, inte på mig. Efter någon minut slappnade han av och efter ytterligare ett par minuter somnade han nästan med huvudet på min axel. Vet inte riktigt vad som flög i honom men det var ju skönt att kunna bryta det så förhållandevis enkelt. Körde ju med den här metoden när han fick sina terrierfnatt som valp och uppenbarligen funkar det fortfarande. Det är en av fördelarna med en hund som väger 8 kg som vuxen. Inte lika enkelt att praktisera på en “galen” vuxen schäfer…

I avvaktan på att huset skulle värmas upp så åkte jag sedan till Elfsborgs BK för ett träningspass. Iza skötte sig faktiskt riktigt bra trots att hon var turboladdad. Det blir ju lätt lite för mycket då. Karlsson skötte sig också fint men jag inser att jag måste intensifiera ligga-still-och-ha-tråkigt-träningen. När det var platsliggning så låg han i sin sfinx-stil och gnällde hela tiden… inte bra! Det får bli mycket passivitetsträning i fortsättning men det är ju så tråkigt, även för matte! La honom för sig själv på plan en stund senare och då låg han bättre, la t o m ner huvudet en liten stund, och det är ju så jag vill ha det – hela tiden!

Det kördes även platsliggning med skott. Då höll vi oss i utkanten och lekte först lite för att sedan lugna ner oss till de sista skotten och då låg han. Inga problem. Nu påminner ju den pistolen ganska mycket om en knallpulverpistol jämfört med den hemvärnskanon vi har på klubben så jag känner mig inte säker bara för detta. Lyckades även få till en budföring och jäklar vad han springer.

Resten av kvällen gick åt till att försöka återställa huset i beboeligt skick. Det har ju en tendens att förfalla ganska snabbt när man inte har ljus och vatten…

…dooo! Enligt information från granne så har elen kommit tillbaks… Vågar man tro att det förblir så?

Prognos torsdag

Nederbörden drar bort från östra Svealand och sydöstra Norrland. Mulet väder över norra Sverige men mest uppehåll. I Götaland kortvarigt uppsprucket molntäcke och svag vind, men ett nytt lågtryck med snö, regn och blåst närmar sig västerifrån. Prognosen är sen osäker på hur kraftigt det här ovädret blir. Det finns en viss risk för ytterligare en storm i sydsverige.

Hoppas, hoppas, hoppas… att dom har JÄTTEFEL!

Då är vi snart uppe i 2 dygns strömlöshet. Vårt kära (?) Vattenfall har lovat “senast onsdag”… Tro’t den som vill. Men man lär sig att leva under dessa omtändigheter också och för varje gång blir det enklare och enklare, om än inte roligare…

Gårdagskvällen tillbringades inte som planerat med “åkaivägochtränahundförattslippavarahemmaimörkret” utan istället blev det “räddavadsomräddaskanifrysenochslängaresten” samt avfrostning av frysen. Det var förvisso hög tid och det var planerat till nästa helg. Dock hade jag tänkt mig lite bättre organisation och lite mindre svinn. Vissa oersättliga delikatesser, så som de hambakade hundkexen, fick raskt utvandra till svärmors frys men det mesta åkte i soporna.

Gasolkaminen värmde gott innanför sitt kompostgaller. Att schäfern skulle ägna sig åt kast med liten terrier in i kaminen kändes inte som någon bra idé så den blev raskt inhägnad.

Husse förbarmade sig över Iza och åkte iväg till belysta trakter för promenad medan jag varvade frysarbetet med musmatteträning för Karlsson. Han hade tillbringat dagen med promenerande hos svärmor så detta gjorde större nytta än ytterligare en promenad. I början var han jätteivrig och försökte med diverse brottargrepp, bl a dubbel nelson, på den stackars musmattan men ganska snabbt kom han ihåg hur det skulle vara. Till sist ville han knappt lämna den.
Kan nog ha användning av denna färdighet i bl a hoppet för att få ut avståndet på andra sidan, framåtsändandet (när det blir så dags) och skulle nu fan bli religiös när hon blir gammal och få för sig att börja med lydnads-lydnad så är det nog bra att ha denna färdighet vid inlärningen av rutan. För att inte tala om i agilityn…

När jag kom till jobbet nu på morgonen konstaterade jag att det (ibland) ÄR hög mysfaktor på lysrör i taket. Dessutom har jag lärt mig att man får en ganska spännande (?) frisyr av att knalla omkring med pannlampa…

Det var tur att ingen satte emot mitt vad i förra inlägget för enligt säker källa (husse) är det fortfarande strömavbrott hemma. Får se vad man kan hitta på med “odjuren”? Det regnar dessutom ute och att bli blöt för att sen komma hem till ett kallt hus känns – sådär… Men nå’t måste dom ju få göra.

Ska först åka och investera i en ny, bättre, pannlampa samt kompostgaller att hägna in gasolkaminen med.

Nu har husse varit och investerat i en gasolkamin. Jag slår vad om att elen är tillbaks när jag kommer hem och att vi inte kommer ha strömavbrott på tre år, eller nå’t… Någon som sätter emot?

Kl 12.30 igår gick strömmen, och på den vägen är det. Vi får väl se om det blir en Gudrun-repris. Då var vi strömlösa i 8 dagar! Om elen inte kommer tillbaks under dagen så blir det att ge sig ut på gasolkaminjakt i eftermiddag. Det är väl inte alldeles säkert att det kryllar av sådana i butikerna…

Inget ont som inte har något gott med sig dock…

Hundpromenader var ju inte att tänka på som dom fick jag aktivera på diverse andra sätt. Bl a började jag träna in “trampa-på-musmatta” på Karlsson. Eftersom vi precis innan kört apportering startade han lite förvirrat och apporterade musmattan och slängde den på mina ben… Efter en stund upptäckte han dock att det inte gav någon utdelning i form av klick och belöning så då testade han lite annat och se, ganska snabbt började han förstå vad jag var ute efter. Just nu vet jag inte exakt vad jag ska ha beteendet till men jag kommer säkert på något.

När mörkret lägrade sig tog jag tag i ett projekt som varit vilande, länge. För ett drygt år sedan investerade jag in en hög fotoalbum. Vid ungefär samma tidpunkt framkallade jag en herrans massa (närmare 1000) digitialbilder. Endast en bråkdel av dessa har funnit sina platser i album men nu är ALLA kort på plats!!! OK, jag har inte skrivit en halv roman till alla kort, men de sitter åtminstone på plats. När detta var gjort var jag sååå nöjd ända tills jag började fundera på vad jag hade tänkt ha de resterande sex albumen till? Jo, jag har två rejäla lådor med bilder från ca -93 fram tills digitalkameran inköptes. Hmmm, jag vet åtminstone vad jag ska göra om strömavbrottet blir långvarigt…

…och då tog det ändå inte i som värst när vi var ute.

Tips till andra borderterrier- och småhundsägare; reflexen han har på sig är en benreflex till häst. Resår som fästs med kardborre. K får inte lämna huset lös utan den på sig. Syns bra i både dagsljus och mörker!!!

_______________________________________________
Kl 11.30 Vi har fortfarande el! Dock har vi fått
göra diverse nödlagning på lagår’n.

…vad det blåser! Orkan är väl tveksamt, kanske ibland när det tar i som värst, men det känns INTE aktuellt med några skogspromenader just nu. Ännu mindre några skogsspår. Hoppas dom har rätt när dom säger att det ska lugna ner sig framåt dagen…

Än så länge har vi el men vi har laddat med vattenflaskor och lite annat. Problemet med att bo på landet med egen brunn är ju att går elen så försvinner även vattnet och det är faktiskt värre.

Ooops, nu blinkar det i lamporna…

…för en hel (ledig) dag med strålande solsken och måttliga, för att inte säga sparsamma, vindar.

Innan det ljusnade ordentligt (och en stund efteråt) ägnade jag mig åt att städa ut advent. Julen åkte ju förra helgen men min tradition är att spara adventspyntet till 20:e dag Knut. Det enda som är kvar nu är en förvirrad och envis tomte som jag glömde förra helgen. Jag har sagt åt honom flera gånger att han ska gå och lägga sig tillsammans med de andra julsakerna i förrådet men det händer ingenting! Snacka om trotsålder?

Det blir onekligen lite mörkt i fönstren men samtidigt känns det oerhört skönt när gardinerna är bytta och ordningen återställd. Ett tydligt bevis på att vi går åt rätt håll. Nu väntar vi bara på vintern också, för den kommer med all säkerhet. Frågan är bara när?

En bukett tulpaner har jag också lyckats få på plats.

Dock saknar jag en vacker tulpanvas så är det någon som har en så’n här över så kan jag tänka mig att vara fodervärd.

Bild från www.aalto.com

I förmiddags fick sig Karlsson ett rejält spår. Ca 500 meter skulle jag tro att det var, med flera vinklar. Han spårar i stort sett kanonfint. Ibland viker han av och går lite fram och tillbaks, vinkelrätt mot spåret, men jag har en känsla av att det är för att han behöver en paus. Liksom vädra näsan lite. Om han bara får andas ut några sekunder så suger han tag i spåret igen och fortsätter som om han aldrig gjort annat. Det stora dilemmat är – pinnarna! Idag körde vi “byta-pinne-mot-godis-övning” typ 18 gånger medan spåret låg till sig. Han tycker det är jättekul och hämtar gladeligen den ena pinnen efter den andra. Men i spåret så passerar han de flesta pinnarna utan att så mycket som rynka ett ögonbryn! Om jag bromsar honom och bara står still och tyst så tar han pinnen till sist, men hans båda hjärnceller kopplar liksom inte på egen hand… Eller också har han kommit på att pinnarna blir ett avbrott i spåret för ibland får jag nästan en känsla av att han undviker dom. Han kan gå klockrent i spårkärnan men när vi närmar oss en pinne så gör han en liten lov. Det kan vara jag som inbillar mig, men just nu är jag ganska rådvill.

Efter detta stoppade jag in båda hundarna i bilen och åkte till klubben!!! Iza fick sig en klassisk omgång med inkallning med ställande, framåtsändande, kryp och hopp. I det stora hela gick det väl – sådär… Ett par hyfsade ställanden fick hon till men då har vi fortfarande bara ett avstånd på 15-20 meter. Framåtsändandet var lite ofokuserat men det kan ha berott på att jag också var ofokuserad. Krypet var riktigt fint. Hon kröp långt, lågt och även i fina högersvängar.

När jag kom upp med Karlsson på appellplan så konverterade han till fågelhund! Det var en stor fet kråka som klev omkring där. Den fick han för sig att han skulle jaga men det gick ju – sådär… Han kom ganska snabbt tillbaks till matte. Det gjorde även kråkan. Inte till “matte” men till appellplan. Sedan brydde sig inte K om den. Antingen insåg han det lönlösa i projektet eller så tyckte han det var pinsamt att bli ifrånflugen. Eller så såg han den inte?

Träningen idag var med fokus på ställande under gång. Det ska nog bli bra det också, han gjorde snabba framsteg det lilla träsktrollet. Sen provade vi även på stegen under lite mer organiserade former. Vi har ju en ny träningsstege som är lägre än den ordinarie. Det är även lite (men bara lite) tätare mellan pinnarna. Den tog han med glans ett flertal gånger.

Han hade spridda problem med hörseln idag! Vet inte om det är en trotsålder som är på gång eller om han bara var allmänt disträ efter spåret? Stundtals var han precis lika lyhörd och alert som vanligt, men ibland… näää.

Nu ser vi morgondagens oväder an med tillförsikt. Orkanvarning…!?

Idag är det ett år sedan vi träffade Karlsson för första gången. Man konstaterar ännu en gång hur fort tiden går när man har roligt.

Så här såg han ut då…

Detta var på den gamla goda tiden, innan han lärt sig att blunda för blixten men det är ju också en form av livserfarenhet.

Det var två långa veckor innan vi fick hämta honom.

Att det skulle bli så bra som det blev, och att han skulle vara en sån underbar liten jycke att jobba med, hade jag inte kunnat föreställa mig i min vildaste fantasi.

På köpet har jag lärt känna en massa nya trevliga människor, både IRL och via nätet.

Nu säger jag som Robin Hood; Mot spårskogen (för det var väl så han sa?).