När snön dråsade ner i början av förra veckan dog min träningsentusiam hastigt och olustigt. Sedan dess har det inte blivit så mycket vettigt gjort med hundarna. Mest promenader och så ett uppletande till Karlsson i helgen och simning för Iza igår.

Idag försökte jag dock bortse från snö, regn och snöblandat regn. När jag kom hem tog jag en promenad med Iza. Den blev inte så lång, mest av den anledningen att det duggregnade så glasögonen beckade igen fullständigt. Såg nästan inte nå’t innan vi var hemma. Efter vederbörlig glasögontorkning blev det ett kort pass med skall och kryp. Skallet var riktigt bra och då menar jag främst rörelsemönstret. Inte alls så höga hopp som tidigare. Visst lättar hon med framtassarna men vi är helt klart på rätt spår. Sedan körde jag ett kryp i decimetertjock blötsnö och jäklar vad fint hon kröp. Som sagt, tjock mossa eller ett lager tung snö skulle nog göra susen för tempot i det momentet.

Sedan var det Karlsson tur och oj vad han var träningssugen. Här märktes helt klart att en vilovecka gjort underverk. Positionen var mycket bättre och han hängde med bra även i helt om marsch. Sedan körde jag lite läggande, ställande och sättande under marsch för att kolla om han börjat sortera.

Det hade han!

Läggandena var något tveksamma vid ett par tillfällen men i stort sett är jag kanon-nöjd. Det märktes att han lyssnade och tänkte till vad matte var ute efter. Tidigare har han mest “gjort nå’t” bara för att det skulle gå fort men nu blev det både fort och rätt. Betydligt bättre än fort och fel. Det verkar även som om jag fått ordning på ingångarna på inkallningen. Inte ens när jag körde på lite längre håll använde han mitt ben som stoppkloss utan bromsade snyggt in och svängde runt.

Om nu någon bara tar bort snön (och den obligatoriska isen) så ska det nog bli brukshund av potatishunden också! Och att det kan vara nyttigt med lite vila då och då behöver jag inte längre tvivla på.

Jag är ganska dålig på planlöst surfande. Det jag vill kolla har jag som favoriter och så går jag dit. Punkt! Nu fick jag av en slump syn på en länk till något som heter Forumportalen. Och uppenbart är att det finns forum för det mesta…

ShrimpCenter
ShrimpCenter är ett forum för akvarister som är intresserade av räkor. Förutom forumet finns även en mkt omfattande faktadel (www.shrimpcenter.tk).

Hoppas nu ingen av mina läsare är fanatiskt räkintresserad och tar illa upp. För egen del äter jag gärna räkor men visste knappt att man kunde ha dom till något annat?! Som jag brukar säga; man lär sig något nytt varje dag.

När jag på allvar började fundera på hund nr 2 så var tanken att “det gör inget om det blir en soffpotatis”. När rasvalet slutligen blev borderterrier så insåg jag att förutsättningarna för en soffpotatis minskade drastiskt. Men si, jag fick både en arbetsnarkoman och en soffpotatis. Och en sängpotatis.

Soffan uppfann han ju tämligen omgående. Husses “regel” om att han bara fick ligga på kuddarna i soffan och inte i själva soffan (?!) föll ganska snabbt och nu finner han sig väl tillrätta i något soffhörne.

Det här med sängpotatis går i perioder och just nu har han en period. På kvällen lägger han sig snyggt och prydligt i sin egen säng jämte Izas bia-bädd men ganska snart efter att vi somnat, tror jag, smyger han upp i sängen. Han gör det så diskret så man märker aldrig när han kommer utan upptäcker det först när man försöker röra sig och upptäcker att man har 8 kg terrier fast förankrad ovanpå täcket, mellan vaderna! Det är absoluta favoritpositionen och leder oundvikligen till vissa komplikationer när man ska vända på sig. Om man flyttar på honom blir han oerhört förnärmad och byter sovplats, till motsvarande position hos husse! Har man tur så kurar han ihop sig i knävecken och då är det riktigt mysigt.

Och som sagt; soffpotatis och arbetsnarkoman är uppenbarligen inte alls motsägelsefullt. Det är en kombination som verkar funka alldeles utmärkt.

Dagen har ägnats åt pyssel och röj. Har bl a röjt delar av min stora garderob under snedtaket. Pga av att den är så otillgänglig så hittar man kläder man inte visste att man hade. Och aldrig kommer att använda. Dessa skickades i sopsäckar för att levereras till de bättre behövande. Dessutom konstaterade jag att om jag bara går ner en (1) storlek så utökar jag mitt förråd av sommarbyxor med ungefär 150%. Det ska ju inte vara någon omöjlighet så dessa fick hänga kvar i garderoben. Nu återstår “bara” andra halvan av garderoben + de två fristående. Ett projekt för nästa helg kanske?

För Karlssons del blev det skogspromenad med uppletande idag. Med tanke på snötillgången så var det tur att husse röjde i sin strumplåda förra helgen. Detta innebar nämligen att vi hade ett gäng vita strumpor vi kunde använda som uppletandeföremål. Blir ju lite bättre så, mot snön. Idag körde vi två korridorer med totalt sex föremål. Han plockade in fem utav dem kanonfint även om det var lite race med första föremålet innan han kom in med det. Det sjätte däremot, då blev det jobbigt. Detta var ytterhöljet till en elkabel, också det vitt. Plastmaterialet bidrog väl till att det inte luktade så mycket heller. Jag försökte vara snäll och la det på en stubbe, mest för att vinden skulle komma åt rejält, men se det var inte så snällt när det kom till kritan. Den lille terriern zoomade in föremålet men letade bara nedanför stubben. Till sist gick jag fram och visade föremålet så att han skulle förstå att det låg högt. Gick sedan tillbaks till baslinjen och skickade. Ut som ett skott, hämtade föremålet men tappade det ett par meter framför mig. Det försvann naturligvis ner i snön och han letade. Och letade. Och letade. När han inte hittade det där han tappat det sprang han tillbaks till stubben för att kolla om det möjligen växt upp ett till där. Han är för söt ibland, eller nästan jämt förresten! Hur som helst, med lite sparkande i snön (av mig) så dök det upp till sist.

Senare på promenaden körde vi även godisletande. Inte vet jag hur vittring sprider sig i snön men på alla godisbitarna fick han vittring 3-4 dm ifrån och plöjde fram som en mullvad under snön tills han fann vad han sökte. Där fick jag ytterligare några goda skratt.

Nu står det två plåtar med hundkex i ugnen. Det finns åtminstone två individer här i huset som bevakar projektet med spänning.

När man man lyckas få ihop en hel dröm med hyfsat komplicerat händelseförlopp, uppbyggt runt att man har ont i ryggen… Varför vaknar man inte helt enkelt?

Råkade ut för detta imorse när husse gav mig sovmorgon och jag lyckades arrangera kroppen i någon mystisk ställning som förmodligen omedelbart ledde till en rejäl smärta i ryggen. Men istället för att vakna och gå upp, eller åtminstone vända på mig, så sov jag vidare intensivt drömmande en invecklad historia baserad på den onda ryggen. Till vilken nytta?

Nu har det kommit ytterligare 5 cm snö. Med en fin glasyr av underkylt regn!

Då har man harvat sig igenom ännu en melodifestival och än en gång vann rätt låtar. Den här gången var jag faktiskt nöjd med båda vinnarna, förra gången var det 50% som föll mig i smaken. Svenska folket (den röstande delen) har rätt hyfsad smak ändå Åtminstone på lördagarna. På fredagarna i Let’s dance är det värre…

Idag investerade jag i en tub Voltaren-gel för att försöka kurera en ömmande vrist. När jag läste anvisningarna på kartongen och tuben så står det, förutom det vanliga;

Förvaras utom syn- och räckhåll för barn.

Jag undrar på vilket sätt barnen tar skada av att se tuben?

…och än slank hon ner i diket.

Jag kräver inte +20° och solsken, men ta bort den förbannade snön och den förbannade isen åtminstone! Har just varit ute och traskat en timme med hundarna och husse och det var inte speciellt kul. Även om det inte är särskilt mycket is så finns den där, någonstans under det något ambivalenta snötäcket. Eftersom det blåste kraftigt vid sista snöfallet är det barmark på vissa ställen och drivor på andra. Dessutom är marken under snön så knölig att man snubblar fram som en berusad stork. Nej, ge mig fast mark under fötterna så blir det roligt att vara hundägare igen. Just nu känns innekatt som ett lockande alternativ…

Strax innan jag vaknade imorse drömde jag att Iza var på rymmen. Hon hade dragit på något vilt och kom inte tillbaks. Efter några timmars letande hittade jag en annan schäfertik, en grå söt liten bruksschäfer, som villigt följde med hem. Det var bara ett problem, det var ju inte Iza! Helt plötsligt kom det ytterligare en schäfer inom synhåll och då insåg jag att det pågick rapportträning i närheten eftersom denna hund hade tjänstetecken på sig. Tog den grå schäfertiken med mig och gick dit för att kolla om dom sett Iza, vilket dom inte hade gjort. Dom ville inte kännas vid den grå lilla saken heller. Paniken var nära när jag vaknade av Izas buffande, knuffande, slickande, pipande och kloklapprande på sovrumsgolvet. Tror aldrig jag blivit så glad, och lättad, av att bli väckt av henne en lördagsmorgon.

Det är lika bra att erkänna; jag har fullständigt fastnat i Let’s Dance-soppan på fredagarna. Men för guds skull, vilka är det som röstar på Brandeby? Karl’n vill ju inget hellre än att bli utröstad och han kan ju verkligen inte dansa! Låt honom åka hem!

Har inte för vana att engagera mig speciellt djupt i sån’t här, även om jag troget tittar, men detta är sååå pinsamt.

Efter en ganska pestig vecka är jag tröttare än vanligt. För ovanlighetens skull har jag varit tvungen att tillbringa varenda dag på jobbet. Inte en enda jobba hemma-dag! Bara detta är pest och pina och man får vara glad att man har en husse och en svärmor som åtminstone kan aktivera hundarna med promenader. Det räcker dock inte riktigt, åtminstone inte för träsktrollet.

Att arbetsveckan avslutades med ett totalbryt för ny-releasade hemsidan (jobbets alltså) gjorde ju inte direkt situationen roligare. OK, själva hemsidan har inte brutit ihop men vissa händelseförlopp som kommer lite senare i processen ville helt plötsligt inte alls vara med vilket fick oanade konsekvenser. Ingen hade väl trott att det skulle gå smärtfritt, men det här?!

Nu hotar dom dessutom med en massa snö imorgon igen vilket inte direkt gör mig på bättre humör. Och är jag inte helt felinformerad så är det snart måndag igen…

Negativ? Vem? Jag?

Jag är inte van att tappa bort koppel och halsband. Med en hund som Iza händer det liksom inte. Utom möjligen om det studsar ur fickan när man spårar eller nå’t. Nu har jag helt plötsligt tappat bort två halsband på två dagar!!!

Halsband nummer 1 försvann igår men saknades inte förrän i morse. Det återfanns av husse i samband med snöskottning på infarten idag. Halsband nummer 2 försvann på den ca 15 meter långa sträckan från svärföräldrarnas ytterdörr till min parkerade bil. Det finns väl iofs gott hopp om att återfinna även detta, skallgångskedjan är redan utringd, men hur bär jag mig åt? Jag är överhuvud taget inte van att tappa bort saker så jag blir så frustrerad när det helt plötsligt händer.

Husse är i snösvängen, det har knappast undgått någon som läser här. Nu har det snöat i 1,5 dygn så han har inte slitit sååå mycket på sängkläderna. I morse när jag lämnat av K hos svärmor körde jag ikapp husse med kollega på motorvägen. De kör “tandem”, dvs en i högerfilen och en i vänsterfilen, den vänstra först och den högra något bakom. Några friskusar gav sig på att köra slalom mellan plogbilarna och det är ju också en form av snösväng, kanske inte alltid så hälsosam, men den här gången gick det bra. Eftersom jag har inside information och visste att husses distrikt skulle ta slut efter några få kilometer så fogade jag mig och la mig i kön bakom plogbilarna. Även delvis för undvika diskussioner om min körteknik vid kvällsfikat… Nåväl, när vi hade ca 500 meter kvar tills de skulle försvinna från vägen kommer det en Swebus Express-buss och kör om mig och är på mycket god väg att ge sig på en snösväng mellan plogarna. Nu hanns detta inte med innan plogbilarna avvek, men jag undrar hur det hade gått?

Just nu skulle jag gärna gå i ide. Just när man började tro att det kanske, kanske, kanske …

… inte skulle bli någon mer vinter så slog det naturligtvis till. Man blir ju inte förvånad med tanke på dagens datum men besviken kan man väl ändå få bli? Just när isen började försvinna på delar av appellplan, gräsmattan var snöfri och skogen fullt möjligt att spåra i.

Med tanke på väderleken, 6-7 minusgrader (nej, vi tål ingenting här i “söder” så behöver ingen påpeka det ), nordliga vindar och snöfall på tvären så har huvuddelen av kvällens hundaktiviteter utspelat sig inomhus. Började med lite växellydnad. Dvs en hund ligger plats och den andra tränar framför näsan på den liggande. Det gick faktiskt ganska bra även när det var lillebrors tur att ligga. Sen körde jag lite platsliggning med störning. Störningen bestod av att favvo-snörbollen kastades runt om, mellan, framför och bakom hundarna samt drogs sakta precis framför deras näsor. Iza rör ju inte en fena och den här gången låg faktiskt även lillebror stabilt. Därefter blev den en stunds lugn platsliggning där t o m Karlsson kopplade av till sist och la ner huvudet. Avslutningsvis körde jag dragkamp med bollen och den ena hunden medan den andra skulle ligga. Detta blev lite väl mycket för dem bägge, och det vete sjutton om inte Iza hade svårast för det med tanke på sin “svartsjuka”, men det gick ändå hyfsat. Det är ju inget som kommer hända i verkliga livet, och framför allt inte på en tävlingsplatsliggning, men det är aldrig fel med lite överträning.

Därefter blev det godisletande i snön för Karlsson. Jag är osäker på om han hittade något men letade gjorde han länge och väl och han ville INTE gå in. Jag tror jag vet var han kommer ta vägen när det är dags för nästa kisserunda.

Man letar, och letar, och letar ända tills…

…matte säger stopp, och då ser man ut så här.

Nu snöar det rejält här, samtidigt som det blåser och är -6-7°. Inte kul alls och inget drömväder för hundträning. Dock är ju mötessäsongen i full gång på klubben som den brukar vara den här årstiden. Idag var det tävlingssektorn som “bjudit in” till planeringsträff inför nästa års tävlingar. Karlsson fick följa med och vi hann träna en liten stund innan mötet. För första gången körde jag framförgående på en hel stor appellplan och lite vingligare blev det självklart men jag är ändå jättenöjd. I synnerhet som det var ett annat ekipage på plan som busade ganska bra. Han sneglade naturligtvis och var nyfiken men behöll ändå fokus på vad vi höll på med. Gullehunden! Den ogynnsamma väderleken tror jag inte ens han märkte? Han var bara så glad/tacksam att få träna.

För övrigt undrar jag; om man inte vågar köra fortare än 50 km/h på en nysaltad, bar, stadsmotorväg (med hastighetsbegränsning på 90 km/h) bara för att det flyger snö i luften, ska man inte stanna hemma då?

Hittade via Mysla en test på Expressen om vilket yrke man passar för. Svaret blev:

Designer

Du har många galna idéer, konstnärlig och djup beskriver bäst din personlighet.

Tjae, galna idéer? Djup? Men designer känns ju som hyfsat rätt eftersom jag på sätt och vis jobbar med design, om än inte av det flashigare slaget. Att jag dessutom tillbringar viss del av fritiden med att sticka (färdiga mönster har jag inte använt på de senaste 15-20 åren) och fantisera om möbeldesign samt drömma om re-design av huset så…

Idag är jag faktiskt lite stolt. Jag gjorde inte ett enda inlägg i bloggen igår! Eftersom det här bloggandet blivit smått beroendeframkallande så är det rätt skönt att märka att man faktiskt överlever en dag utan.

Orsaken till det uteblivna bloggandet var helt enkelt – tidsbrist. Sen inträffade väl inte så mycket upphetsande att skriva om heller.

På kvällen var det framåtsändandeträning igen. Det är verkligen kanon med den här gruppen där alla jobbar med samma sak och det får ta den tid det tar. Det är liksom ingen som “offrar” sig för att stå i gruppen. Iza skötte sig faktiskt riktigt bra. Vi fortsätter med vår High Chaparall-metod med bollkastning och tjo och tjim. Tvärs emot de flesta inlärningsteorier av just detta moment. Men Iza måste ha kul och matte måste vara go’ och glad annars lägger hon av och byter kommun och det vill jag helst inte. Jag har nog skrivit tidigare att vi inte siktar mot stjärnorna utan mot 6,5-7 poäng och det tror jag nog vi kan uppnå med den här metoden. Det var skönt att se att hon inte brydde sig om gruppen och trots några rejält sneda utgångar styrde rätt och “gick” (OK, travade då) i mitten av gruppen varje gång. Extra positivt var också att hon faktiskt kom raka spåret tillbaks med bollen – varje gång! Inte ett enda vansinnesrace runt plan! Vet inte om de hemgjorda hundkexen jag hade i fickan möjligen spelade in? Nästa gång ligger fokus på att få ordning på min motorik så att bollen kommer farande över huvudet på henne strax innan gruppen så att hon slår av lite på takten just där. Det är ingen enkel ekvation när man ska ta hänsyn till bollens tyngd, förväntad hastighet, ev. motvind/sidvind/medvind, hundens hastighet och sist men inte minst – EN MATTE SOM INTE KAN KASTA! *asg* Detta är dock en boll med snöre och då har jag något större chans att komma lite längre än 3,5 meter. Dock kan det inträffa, som det gjorde igår, att bollen går mer uppåt än framåt och landar PÅ en förvånad hund. Ibland är det tur att hon inte tar åt sig av obehag…

Dagen började med en molande huvudvärk så därför blev det inte riktigt som jag tänkt mig. Förmiddagen innehöll dock ett spår och en liten skogspromenad med K. Han började spåra kanonfint men tappade ganska snart koncentrationen och började käka bark, kissa, bajsa och larva runt i största allmänhet. När han fick sina larv-attacker väntade jag dock ut honom och alla gångerna tog han upp spåret självmant och fortsatte. Det kan ha varit i svåraste laget? Fläckvis lite kvarglömd snö och däremellan stenfrusen mark? De första apporterna plockade han dock upp på eget initiativ och de han gick över sprang jag fram och snodde för honom. Lite konkurrens kanske hjälper? När jag gjort det två gånger insåg han nog hur mycket blodpudding han gått miste om och tog den sista utan att ens fundera.

Husse roade Iza med en långpromenad under tiden. De försökte uppfinna en ny väg men det lyckades inte riktigt.

På eftermiddagen blev det lite lydnad för båda hundarna. Karlsson fick ett diversepass med positioner, sitt kvar, ligg kvar, hopp, inkallning med stå och ställande under gång. Det mesta gick riktigt bra. Lägg särskilt märke till att jag inte körde framförgående en enda gång!

Iza fick ett pass med skall och kryp. Tjock frusen mossa med spridda skurar av fruset gräs (som aldrig klipptes sista gången i höstas) verkar vara rätt metod för att få till ett lagom tempo i krypet. De som känner till en klubb med en sådan appellplan och högretävlingar i februari får gärna höra av sig.

I övrigt har jag pillat lite med klubbtidningen och sett andra halvan av Den gröna milen. Vilken film! Annars har det inte hänt så mycket. En riktig slösöndag som dessutom började med sovmorgon till 08.00. Jag trodde inte det var sant! Tack för det hundarna.

Har ni inte redan sett den? Se den!!!

Tydligen försvann revolt-tankarna med frisyren imorse. När den omvända punk-frissan inte längre var ett faktum så mjuknade den lilla terriern. Som planerat gick husse och Iza åt ett håll och jag och Karlsson åt ett annat när det var dags för dagens långpromenad. Jag var laddad och superskärpt och tänkte minsann inte lämna minsta lilla ohörsamhet åt slumpen!

Och vad händer? Naturligtvis lyder det lilla träsktrollet minsta harkling från mig! Alla former av inkallningar (dvs busvissling, kom, hit, nej, hrmpf) resulterade i att han utan betänketid slöt upp vid min sida. En gång, när vi var praktiskt taget hemma, fastnade han i en hög med rådjursbajs och lyssnade inte på första inkallningen men då gick jag tillbaks och talade om att mattes ord faktiskt är lag och sen var han som ett plåster igen. Den sluga lilla rackar’n har förmodligen räknat ut att jag inte är lika flexibel och mobil när jag har storasyster att hålla ordning på så då tar han chansen.

Körde lite framförgående också, fram och tillbaks flera gånger på en rak vägsnutt. Första skicket var han lite tveksam till själva utgången men sen gick han som en klocka åt båda håll utan att tveka och gjorde flera riktigt bra halter också, utan att vrida upp och titta på mig.

Lagerhaus har öppnat i Borås. Vet inte vad jag ska tycka? Denna butik har alltid varit rolig att strosa omkring i när man varit i Stockholm, Göteborg eller Malmö. Har sällan handlat men det är kul att kika. (Jo, jag är sån och inredning ÄR kul!) Men nu finns Lagerhaus alltså på hemmaplan och frågan är om det blir lika kul då? Var där idag och köpte faktiskt några småsaker. Men nu försvann ju en liten del av attraktionskraften i ett Stockholmsbesök … Snacka om I-landsproblem?!

Förvirringen beror på att vi idag bestämde oss för att handla på en annan mataffär än den vi normalt nyttjar (Coop). En stor och fräsch ICA-butik där man inte hittar nå’t vilket leder till den ultimata förvirringen. Men ibland är det ganska kul att irra omkring för man hittar saker man inte visste fanns. Ska nog försöka handla där lite oftare för att kanske få lite nya idéer + att dom har mycket fräschare frukt & grönt än Coop. Nackdelen är att den ligger betydligt krångligare till, men någon gång ibland kan man nog tråckla sig dit. På Coop går man ju sin snitslade bana och hämtar det man ska ha, och det är mycket sällan man går vilse. Det är när man drabbas av sådana här insikter man inser varför dom “möblerar om” matvarubutiker med jämna mellanrum …

… när någon, uppenbarligen trogen, läsare ger sig tillkänna. Senaste tillskottet är en kaffedrickande borderterrier från Uppsala. Och inte nog med att han dricker kaffe, han kan skriva också! Kolla gästboken.

Eftersom Karlsson just nu verkar vara inne i någon slags frigörelseprocess hade han, som alla andra tonåringar, beslutat sig för att göra något åt sin frisyr. Det brukar ju vara effektivt för att reta upp den äldre generationen. För hans del blev det att anlägga en form av omvänd punkfrissa. På magen!!! Alltså blev det trimning idag igen. Han hade liksom en “ridå” av blond, lång päls som hängde rakt ner under bröstkorgen…?! Magen och ljumskarna, liksom vissa andra av de bakre/undre regionerna är de ställen han verkligen avskyr att bli trimmad på så vi hade vissa diskussioner. Han har insett att ett bra (?) sätt att slippa är att använda passivt motstånd. Han ser ut ungefär som en greenpeace-aktivist när han bara lägger sig ner. Hårt. Alternativt sätter sig. Lika hårt.

Den falska marknadsföring borderterriersällskapet ägnar sig åt i rasbeskrivningen (se nedan) är sannolikt orsaken till att jag från början inte ville ha en borderterrier. Dom var ju fula!

“En borderterrier behöver inte mycket pälsvård - en genomkamning då och då, bortplockning av den sträva överpälsen (trimning) 2 gånger om året är fullt tillräckligt för familjehunden.”

Förmodligen hade jag sett alldeles för många vanvårdade borderterriers… Därför har jag blivit smått fanatisk vad det gäller stackars K. Minst en gång i månaden får han sig en omgång. Ibland med hjälp av V men nu klarar jag mer och mer själv. Det enda jag går bet på är ben och tassar men det ska jag få hjälp med nästa helg. Saknar för tillfället adekvata “verktyg” och adekvat teknik. Detta innebär att tassarna nu påminner om leonbergertassar fast i miniformat! Något annat jag är noga med att hålla efter är rumpan. En vanvårdad borderterrierrumpa är inte snygg. Pälsen växer i virvlar och om det får vara så ser det snart ut som en blond babianrumpa. *urk*

Bestämde mig idag för att hålla mig i skinnet och INTE träna med hundarna när jag kom hem från jobbet. Karlsson kan ju lätt förledas att tro att livet är så; ett lydnadspass varje dag liksom. Tror inte jag riktigt klarar att leva upp till det i längden så det är lika bra han vänjer sig. Nu har han väl iofs inte haft vilodag direkt, så det är inte sååå synd om honom. Först promenad med svärmor på dagen och sedan promenad med husse och storasyster på eftermiddagen.

Han verkar dock inte köpa mitt resonemang och mina argument? Just nu försöker han reta gallfeber på storasyster (och han lyckas ganska bra) så att databordet skakar …

Husse ringde nyss och berättade att han på promenaden med fyrbeningarna idag blivit förföljd av en hund från det stället med 22 hundar och rasat staket!!! Vet inte vilken sort det var på förföljaren men det spelar nog ingen större roll, stökigt hade det ändå varit. Han hade i princip fått släpa med sig I & K i 2-300 meter innan skuggan gav upp. Vet inte hur den betett sig men även om den nu var vänligt sinnad så blir ju våra hundar nyfikna och då blir det rörigt. Iza kan ju ta såna saker utan några bestående mentala men. Jag har dock märkt på Karlsson de två senaste dagarna att han inte tycker det är helt lustigt att gå förbi där. Han hör hur alla de 22 små odjuren gapar som besatta, studsar mot fönsterrutorna och han är inte helt bekväm i situationen.

Jävla människor som inte kan hålla ordning på sina hundar. De kan inte vara speciellt rädda om sina “fina avelsdjur” heller. De kan ju faktiskt komma i vägen för en bil, eller traktor, eller… *MORR* Ingen bra inledning på helgen…

************
Nu är jag hemma och av beskrivningen att döma så var det en av italienarna som varit på rymmen. Har fått för mig att vinthundar (generellt) brukar vara ganska vänligt sinnade? Det hade nog verkat så på denna hane iaf. Husse var dock lite bekymrad för att den frös så att den hade svansen mellan benen… Jag har ännu inte haft mage att tala om för honom att det är den naturliga svanshållningen för en vinthund.

Idag har jag och guldklimpen tränat framförgående – igen! Vet inte riktigt vad som tagit åt mig? När jag bara hade Iza var jag inte hälften så ambitiös på vintertid. Nu har ju dagarna blivit så pass långa att man, om man skyndar sig, kan hinna träna innan mörkret faller. Härligt!

Eftersom jag är sugen på att träna med Karlsson varje dag så åker Iza automatiskt på ett pass också. Mest för att döva mattes dåliga samvete, men hon klagar inte.

Framförgåendet flyttades idag ut på grusvägen. Första skicket var han lite konfunderad och drog sig mot kanten för att kissa (markera) och nosa men accepterade snabbt när jag talade om vad vi höll på med. Det räckte med ett “nej-före” så traskade han på med näsan avstängd. Vi gick nog uppåt 50 meter några gånger och han tassade fint framför mig i slakt koppel nästan hela tiden. Något litet dk ibland, men oftast var det superprydligt!

På promenaden idag var det dock mer klimp än guld över honom. Unge herr’n har börjat testa gränserna på allvar och skiter ibland högaktningsfullt i mina inkallningar. *morr* Därför blir det promenader med enbart K i helgen. Husse får ta hand om Iza. Det är ju lite enklare att korrigera när man inte har en galen schäfer i snöret. Den galna schäfern skulle säkert med liv och lust delta i korrigeringarna men det är tveksamt om det får avsedd effekt? Det är ju mina inkallningar han ska komma på, inte Izas, så jag vill nog göra det på mitt sätt. Men det är onekligen intressant att se att hon faktiskt talat om när han gör “fel”, dvs kommer på efterkälken. När vi var nästan hemma idag “fastnade” han i en hög med rådjursskit på åkern som vi genade över. Han var både blind och döv och märkte nog inte att vi försvann, trots att jag busvisslade ett par gånger och ropade. Sedan höll jag tyst och när vi kommit in på tomten ställde jag mig bakom bilen med Iza och röt i ordentligt. Han var då så långt bort att hade han inte haft sitt neonfärgade, breda halsband på sig hade jag nog inte ens sett honom! En mycket förvirrad terrier lyfte på huvudet och tittade sig omkring och kom sedan i 180 km i timmen. Iza talade mycket tydligt om för honom att han passerat gränsen för det tillåtna. Precis som om hon skulle bry sig om det var hon som hittat en guldgruva av delikatesser när hon var lös? Ha!

Hon blängde lite avundsjukt på Karlsson när han fick sin utmaning så det var väl tur att hon också fick vara med i gänget. Den här gången är det Xsita som tycker att Iza ska vränga ut och in på sig själv.

Var är hunden född?
Nyhamnsläge, Skåne (hon också!)

Hundens favoritgodis?
Allt slinker ner med god aptit men Agnethas hundkex som matte gör själv tänder henne lite extra. Blodpudding är också jättegott. Rökt hjärta råkade hon få av en träningskamrat en gång och för det hade hon nog kunnat plocka ner månen.

Hur många egna halsband och koppel har hunden?
Oj … mååånga. Hon är lite prylfixerad Orkar allvarligt talat inte räkna men det som används är 3 olika halsband och 2 koppel (läder samt ett gummerat “regnkoppel”).

Hur ser hundens förhållande till vatten ut?
Bättre! Under hennes första år var det en kamp på liv och död när hon skulle schamponeras och duschas två ggr om året. Detta har dock lugnat ner sig. Att simma utomhus när det är varmt – helt OK. Frisksimma i bassäng (som hon gör en gång i veckan) är lite blandat. Hon vill helst inte gå i men när hon väl kommit i så är det helt OK. Att dricka vatten har hon inga problem med. Vatten uppifrån (regn) är inte heller något större problem så länge det inte regnar in i öronen.

Har hunden några “kläder”? (täcken el. liknande)
Ett vattenavvisande, fleecefodrat andastäcke (som faktiskt verkligen andas!!!) som används endast i bilen när det är kallt samt efter simningen under den kallare årstiden.

Har hunden något speciellt kännetecken som skiljer den från andra hundar i samma ras/färg?
Det skulle väl vara hennes uttrycksfulla ansikte då. Mycket väl tecknat med mycket skinn i pannan som kan rynkas ihop till de mest bekymmersamma miner. Se nedan.

Hur reagerade resten av flocken (tvåbenta som fyrbenta) när den nya hunden flyttade in?
De tvåbenta blev smått fundersamma över hur självständig, egensinnig och tuff en så liten varelse kan vara. De fyrbenta (på den tiden två katter) var måttligt imponerade. De lärde sig att leva med henne men imponerade – det blev dom aldrig.

Vad är/skulle vara den absolut bästa belöningen hunden kunde få?
Något ätbart står nog högst upp på önskelistan. Därefter kommer att springa efter en boll. Kamplek är också OK.

Vad är det bästa hunden vet?
Att jobba. Spår är jätteroligt. (Om vi nu ska hålla oss till lagliga aktiviteter, se “drömtillvaro” längre ned.)

Vad är det värsta hunden vet?
När matte tränar med lillebror.

Har hunden någon alldeles speciell egenhet?
Oh ja … många! Det skulle kunna bli en hel roman. Men hennes envishet leder till många egenheter, om man säger så. Hon verkar dessutom har extremt bra syn och upptäcker intressanta saker på lååångt håll. Alldeles för långt håll … Detta i kombination med en stor portion impulsivitet kan leda till oanade händelseförlopp. *suck*

Något hyss som hunden pysslar med?
Inte numera. Det skulle möjligen vara att sno tuggben av lillebror och apportera dom till matte. Under sitt första år hann hon dock med en hel del. Bl a monterade hon sig ut ur hundgården, och då menar jag verkligen MONTERADE. När det inte funkade längre (pga av elak husse och matte ) så klättrade hon över det 2 meter höga staketet istället.

Var sover hunden på natten?
I sin Biabädd eller på golvet i sovrummet.

Vad får hunden för foder?
Hills Lamm & ris

Hur reagerar hunden när den får några dagars vila?
Det tar hon faktiskt med fattning.

Vad tror du skulle vara hundens drömtillvaro?
Att jaga rådjur i skogen. *hrmpf* Om man ska hålla sig inom lagens råmärken så är det nog att få vara med matte dygnet runt. Paradoxer, jag vet … Men det är nog faktiskt så det är. Ett spår och ett lydnadspass (minst) om dagen skulle hon nog också gilla. Obegränsat med mat skulle hon inte heller tacka nej till.

Minst fyra hundar vi skickar vidare det här till:
Tror de flesta blogghundar (läs bloggmattar) som läser här redan har gjort detta så det fritt fram för dem som känner sig sugna.

Nu har Karlsson kommit in i “kan själv”-stadiet vad det gäller framförgåendet. Dvs han tassar iväg innan jag hinner säga kommandot… Det gick fortare än väntat att ta sig dit. Med andra ord blir det “avträning” i form av mycket linförighet inför varje sträcka och även att gå sträckan många gånger utan att skicka. Han köpte det konceptet och var betydligt mer lyhörd mot slutet av träningspasset.

Iza verkar köpa även sitt nya koncept. “St”-kommandot funkar bra och hon håller sig betydligt närmare marken och skällde riktigt hyfsat idag. Peppar, peppar …

Jag har aldrig upplevt att tulpaner doftar något särskilt? Förvisso har jag ganska risig näsa, rökare som jag är, men något borde jag väl ha känt eller åtminstone hört talas om? Den buketten jag för tillfället gör mitt bästa för att ta död på genom uteblivet vatten och mitt bästa för att hålla liv i genom kylförvaring på nätterna doftar alldeles ljuvligt!?

Jag kan också konstatera att det tydligen hjälper att blogga?! Varje gång jag utgjutit mig här på bloggen över fyrbeningarnas pinsamma beteende så går det lite bättre dagen efter. Vet inte om dom tjuvläser och tycker det är jobbigt att bli utlämnade i cyberspace? Hur som helst var det snäppet lugnare idag än igår. Ingen revolutionerande skillnad men man får vara glad för det lilla.