Idag känns det faktiskt som om våren är på väg. På riktigt. Så är det naturligtvis inte, det lär komma några omgångar till med vinter, men man får passa på att njuta. Det är 4-5° varmt och strålande solsken. Och solen värmer verkligen!

Eftersom jag inte var säker på hur pass bra snön försvunnit i skogen så gick jag iväg ganska förutsättningslöst för att lägga ett spår. Åt vilken hund skulle snötillgången få avgöra. Det visade sig att snön var praktiskt taget försvunnen även där så det fick bli ett Karlsson-spår. Det låg i närmare en timme men jösses vad fint han spårade. Han tog de flesta vinklar klockrent och markerade och apporterade de flesta apporterna kanonfint. Vi busade, lekte, bytte med godis och tog ordentligt med tid vid varje pinne, och det var många pinnar. Mot slutet kroknade han dock lite. Hjärncellerna hamnade på kollisionskurs och han fokuserade mer på att knapra bark från granarna. Något han brukar ägna sig åt när han är lös på promenaderna. Ska nog köra ett kortare spår imorgon så att han håller ihop hela vägen, eller också lite färre pinnar…? Nej, det får nog bli ett kortare spår. Då har jag skog “över” så att det räcker även till ett Iza-spår.

Efter spåret tog jag bilen och åkte iväg till återvändsvägen med bommen och gick en rejäl promenad. Det är bara så förb***at tråkigt att gå fram och tillbaks. Jag vill gå runt! Det går förvisso att göra även där men då pratar vi om en promenad på 2-3 timmar och det hade vi inte riktigt varken tid eller ork till idag.

Nu är det snart dags att bege sig till klubben för årsmöte med efterföljande fest, det blir nog trevligt. Som vanligt har jag samlat ihop massor med prylar som vi ska ha som vinster i lotteriet.

Kommer ni ihåg han som vässade sina klor på mitt ben här om morgonen?

För en stund sedan hörde jag mystiska ljud från vardagsrummet. Eftersom Iza låg på golvet bredvid mig i köket kunde hon snabbt avskrivas från listan över misstänkta. Liksom husse som fortfarande befann sig på övervåningen, sovandes sin skönhetssömn… eller nå’t.

När jag kommer in i vardagsrummet får jag se träsktrollet uppe i ett fönster (inte det vanliga fönstret) fastklamrad bakom en blomkruka med ena tassen i krukan. Han anade nog att han satt lite pyrt till och försökte desperat backa ur planteringen, utan vidare framgång… En blixtutryckning från matte räddade upp situationen, krukväxten och burken med blomskott som befann sig något längre österut på samma fönsterbräda. När krukväxten var borta vände han blixtfort och hoppade ner via fåtöljen där han gått upp.

Jag blir mer och mer säker på att det ÄR åtminstone 50% katt i det lilla djuret…