Idag har det varit fullspäckat med hundaktiviteter.
För ovanlighetens skull var det simning inplanerat på en lördag beroende på brist på lediga tider i nästa vecka.
För ovanlighetens skull fick vi sällskap.
Av husse och Karlsson.
Det var inte utan att Iza var lite fundersam när hon insåg att lillebror skulle med in “simhallen”.
Vid något tillfälle sprang han upp på rampen och såg ut som om han tänkte prestera ett svanhopp och göra storasyster sällskap men han besinnade sig. Insåg väl att det såg väldigt blött ut… Resten av tiden ägnade han åt att försöka sno Izas pipapporter de stunder de befann sig på utsidan av bassängen.
Under tiden Iza torkades på allehanda sätt tog husse och K en promenad och inspekterade omgivningarna.
På eftermiddagen körde jag uppletande med båda hundarna. Först K som lyckades tappa och slarva bort ett föremål fullständigt men för övrigt löste det bra. Därefter kom husse ut med Iza i skogen och hennes resultat var väl inte riktigt lika lysande. Förmodligen blev hon lite splittrad och fundersam när Karlsson stod på baslinjen och pep och skällde. Hade bara tre föremål kvar eftersom ett var bortslarvt och i ena korridoren låg det två längst ut i varsitt hörn och i den andra korridoren ett. Ett i varje korridor fixade hon jättefint men när det var dags för det tredje ville hon inte gå ut på djupet. Jag fick ta henne i halsbandet och gå ut och visa att det faktiskt fanns ett till och sen blev det bra fart. Ska nog göra om detta imorgon men då lite mer Iza-anpassat med flera korridorer bredvid varandra och ett föremål längst ut i varje. Det är så satans tråkigt att valla själv bara…
Efter det gick vi direkt ut på promenad i det sköna vintervädret. Strålande sol och ett par minusgrader. Hade man bara sluppit isen under snön också så hade det varit perfekt. När vi kom hem så körde jag ett pyttepass lydnad med K där husse fick agera störningsmoment. K brydde sig inte det minsta om att husse traskade omkring i cirklar på en meters avstånd utan var fullt fokuserad på mig. Husse fick även förtroende att kommendera lite. Inte heller detta störde K. Bra!
Nu tror jag att man med gott samvete kan ägna kvällen åt en god middag med ett (eller två?) glas rött utan att hundarna ska störa friden allt för mycket.