Husse ringde nyss och berättade att han på promenaden med fyrbeningarna idag blivit förföljd av en hund från det stället med 22 hundar och rasat staket!!! Vet inte vilken sort det var på förföljaren men det spelar nog ingen större roll, stökigt hade det ändå varit. Han hade i princip fått släpa med sig I & K i 2-300 meter innan skuggan gav upp. Vet inte hur den betett sig men även om den nu var vänligt sinnad så blir ju våra hundar nyfikna och då blir det rörigt. Iza kan ju ta såna saker utan några bestående mentala men. Jag har dock märkt på Karlsson de två senaste dagarna att han inte tycker det är helt lustigt att gå förbi där. Han hör hur alla de 22 små odjuren gapar som besatta, studsar mot fönsterrutorna och han är inte helt bekväm i situationen. 
Jävla människor som inte kan hålla ordning på sina hundar. De kan inte vara speciellt rädda om sina “fina avelsdjur” heller. De kan ju faktiskt komma i vägen för en bil, eller traktor, eller… *MORR* Ingen bra inledning på helgen…
************
Nu är jag hemma och av beskrivningen att döma så var det en av italienarna som varit på rymmen. Har fått för mig att vinthundar (generellt) brukar vara ganska vänligt sinnade? Det hade nog verkat så på denna hane iaf. Husse var dock lite bekymrad för att den frös så att den hade svansen mellan benen… Jag har ännu inte haft mage att tala om för honom att det är den naturliga svanshållningen för en vinthund. 
