Tonårsuppror väck?
Tydligen försvann revolt-tankarna med frisyren imorse. När den omvända punk-frissan inte längre var ett faktum så mjuknade den lilla terriern. Som planerat gick husse och Iza åt ett håll och jag och Karlsson åt ett annat när det var dags för dagens långpromenad. Jag var laddad och superskärpt och tänkte minsann inte lämna minsta lilla ohörsamhet åt slumpen!
Och vad händer? Naturligtvis lyder det lilla träsktrollet minsta harkling från mig! Alla former av inkallningar (dvs busvissling, kom, hit, nej, hrmpf) resulterade i att han utan betänketid slöt upp vid min sida. En gång, när vi var praktiskt taget hemma, fastnade han i en hög med rådjursbajs och lyssnade inte på första inkallningen men då gick jag tillbaks och talade om att mattes ord faktiskt är lag och sen var han som ett plåster igen. Den sluga lilla rackar’n har förmodligen räknat ut att jag inte är lika flexibel och mobil när jag har storasyster att hålla ordning på så då tar han chansen.
Körde lite framförgående också, fram och tillbaks flera gånger på en rak vägsnutt. Första skicket var han lite tveksam till själva utgången men sen gick han som en klocka åt båda håll utan att tveka och gjorde flera riktigt bra halter också, utan att vrida upp och titta på mig.