Ofokuserad spårhund
Dagen började med en molande huvudvärk så därför blev det inte riktigt som jag tänkt mig. Förmiddagen innehöll dock ett spår och en liten skogspromenad med K. Han började spåra kanonfint men tappade ganska snart koncentrationen och började käka bark, kissa, bajsa och larva runt i största allmänhet. När han fick sina larv-attacker väntade jag dock ut honom och alla gångerna tog han upp spåret självmant och fortsatte. Det kan ha varit i svåraste laget? Fläckvis lite kvarglömd snö och däremellan stenfrusen mark? De första apporterna plockade han dock upp på eget initiativ och de han gick över sprang jag fram och snodde för honom. Lite konkurrens kanske hjälper? När jag gjort det två gånger insåg han nog hur mycket blodpudding han gått miste om och tog den sista utan att ens fundera. 
Husse roade Iza med en långpromenad under tiden. De försökte uppfinna en ny väg men det lyckades inte riktigt.
På eftermiddagen blev det lite lydnad för båda hundarna. Karlsson fick ett diversepass med positioner, sitt kvar, ligg kvar, hopp, inkallning med stå och ställande under gång. Det mesta gick riktigt bra. Lägg särskilt märke till att jag inte körde framförgående en enda gång!
Iza fick ett pass med skall och kryp. Tjock frusen mossa med spridda skurar av fruset gräs (som aldrig klipptes sista gången i höstas) verkar vara rätt metod för att få till ett lagom tempo i krypet. De som känner till en klubb med en sådan appellplan och högretävlingar i februari får gärna höra av sig. 
I övrigt har jag pillat lite med klubbtidningen och sett andra halvan av Den gröna milen. Vilken film! Annars har det inte hänt så mycket. En riktig slösöndag som dessutom började med sovmorgon till 08.00. Jag trodde inte det var sant! Tack för det hundarna.