Nu snöar det rejält här, samtidigt som det blåser och är -6-7°. Inte kul alls och inget drömväder för hundträning. Dock är ju mötessäsongen i full gång på klubben som den brukar vara den här årstiden. Idag var det tävlingssektorn som “bjudit in” till planeringsträff inför nästa års tävlingar. Karlsson fick följa med och vi hann träna en liten stund innan mötet. För första gången körde jag framförgående på en hel stor appellplan och lite vingligare blev det självklart men jag är ändå jättenöjd. I synnerhet som det var ett annat ekipage på plan som busade ganska bra. Han sneglade naturligtvis och var nyfiken men behöll ändå fokus på vad vi höll på med. Gullehunden! Den ogynnsamma väderleken tror jag inte ens han märkte? Han var bara så glad/tacksam att få träna.

För övrigt undrar jag; om man inte vågar köra fortare än 50 km/h på en nysaltad, bar, stadsmotorväg (med hastighetsbegränsning på 90 km/h) bara för att det flyger snö i luften, ska man inte stanna hemma då?

Hittade via Mysla en test på Expressen om vilket yrke man passar för. Svaret blev:

Designer

Du har många galna idéer, konstnärlig och djup beskriver bäst din personlighet.

Tjae, galna idéer? Djup? Men designer känns ju som hyfsat rätt eftersom jag på sätt och vis jobbar med design, om än inte av det flashigare slaget. Att jag dessutom tillbringar viss del av fritiden med att sticka (färdiga mönster har jag inte använt på de senaste 15-20 åren) och fantisera om möbeldesign samt drömma om re-design av huset så…

Idag är jag faktiskt lite stolt. Jag gjorde inte ett enda inlägg i bloggen igår! Eftersom det här bloggandet blivit smått beroendeframkallande så är det rätt skönt att märka att man faktiskt överlever en dag utan.

Orsaken till det uteblivna bloggandet var helt enkelt – tidsbrist. Sen inträffade väl inte så mycket upphetsande att skriva om heller.

På kvällen var det framåtsändandeträning igen. Det är verkligen kanon med den här gruppen där alla jobbar med samma sak och det får ta den tid det tar. Det är liksom ingen som “offrar” sig för att stå i gruppen. Iza skötte sig faktiskt riktigt bra. Vi fortsätter med vår High Chaparall-metod med bollkastning och tjo och tjim. Tvärs emot de flesta inlärningsteorier av just detta moment. Men Iza måste ha kul och matte måste vara go’ och glad annars lägger hon av och byter kommun och det vill jag helst inte. Jag har nog skrivit tidigare att vi inte siktar mot stjärnorna utan mot 6,5-7 poäng och det tror jag nog vi kan uppnå med den här metoden. Det var skönt att se att hon inte brydde sig om gruppen och trots några rejält sneda utgångar styrde rätt och “gick” (OK, travade då) i mitten av gruppen varje gång. Extra positivt var också att hon faktiskt kom raka spåret tillbaks med bollen – varje gång! Inte ett enda vansinnesrace runt plan! Vet inte om de hemgjorda hundkexen jag hade i fickan möjligen spelade in? Nästa gång ligger fokus på att få ordning på min motorik så att bollen kommer farande över huvudet på henne strax innan gruppen så att hon slår av lite på takten just där. Det är ingen enkel ekvation när man ska ta hänsyn till bollens tyngd, förväntad hastighet, ev. motvind/sidvind/medvind, hundens hastighet och sist men inte minst – EN MATTE SOM INTE KAN KASTA! *asg* Detta är dock en boll med snöre och då har jag något större chans att komma lite längre än 3,5 meter. Dock kan det inträffa, som det gjorde igår, att bollen går mer uppåt än framåt och landar PÅ en förvånad hund. Ibland är det tur att hon inte tar åt sig av obehag…