Just nu skulle jag gärna gå i ide. Just när man började tro att det kanske, kanske, kanske …

… inte skulle bli någon mer vinter så slog det naturligtvis till. Man blir ju inte förvånad med tanke på dagens datum men besviken kan man väl ändå få bli? Just när isen började försvinna på delar av appellplan, gräsmattan var snöfri och skogen fullt möjligt att spåra i.

Med tanke på väderleken, 6-7 minusgrader (nej, vi tål ingenting här i “söder” så behöver ingen påpeka det ), nordliga vindar och snöfall på tvären så har huvuddelen av kvällens hundaktiviteter utspelat sig inomhus. Började med lite växellydnad. Dvs en hund ligger plats och den andra tränar framför näsan på den liggande. Det gick faktiskt ganska bra även när det var lillebrors tur att ligga. Sen körde jag lite platsliggning med störning. Störningen bestod av att favvo-snörbollen kastades runt om, mellan, framför och bakom hundarna samt drogs sakta precis framför deras näsor. Iza rör ju inte en fena och den här gången låg faktiskt även lillebror stabilt. Därefter blev den en stunds lugn platsliggning där t o m Karlsson kopplade av till sist och la ner huvudet. Avslutningsvis körde jag dragkamp med bollen och den ena hunden medan den andra skulle ligga. Detta blev lite väl mycket för dem bägge, och det vete sjutton om inte Iza hade svårast för det med tanke på sin “svartsjuka”, men det gick ändå hyfsat. Det är ju inget som kommer hända i verkliga livet, och framför allt inte på en tävlingsplatsliggning, men det är aldrig fel med lite överträning.

Därefter blev det godisletande i snön för Karlsson. Jag är osäker på om han hittade något men letade gjorde han länge och väl och han ville INTE gå in. Jag tror jag vet var han kommer ta vägen när det är dags för nästa kisserunda.

Man letar, och letar, och letar ända tills…

…matte säger stopp, och då ser man ut så här.