Det är onekligen skönt att känna att man kommit till viss självinsikt (eller sjukdomsinsikt?) med tanke på vilket årtal det står på körkortet. Idag yttrade det sig så att jag insåg att det var en dålig dag för hundträning. Har varit ilsken som en spottkobra hela dagen på jobbet och att då åka och träna framåtsändande med Iza, som kräver en go’ och gla’ matte…? Nä, kändes inte som en lysande idé!

Därför ringde jag återbud till kvällens träning och får ta nya friska tag om två veckor. Lite tråkigt men jag tror inte det hade tillfört någonting för vår del att träna idag.

Istället blev det trim av Karlsson. Igen! Vet inte hur fort den där pälsen växer? Det var nog bara tre veckor sedan sist. Men vill man ha en borderterrier som ser ut som en borderterrier och inte som en rugguggla så är det väl bara att bita i det sura äpplet. Nu invigde jag dessutom den nya trimkniven till benen och den funkade bra. Eller hade nog gjort om han bara hade stått still. Han är helt fantastisk på att slingra sig, vända och krångla för att man inte ska komma åt det stället man helst av allt vill komma åt just då. Och att då vara ensam och försöka parera så att han inte ramlar av trimbordet… Det är inte helt enkelt. Det enda sättet för att få ta hand om ben och tassar på ett hyfsat sätt är att låta honom slicka mig i ansiktet samtidigt! Och hur enkelt blir det då? Nåja, han ser väl något mer välvårdad ut nu än för två timmar sedan så någon nytta var det väl med det. En sak är dock säker, inför nästa utställning ska jag ta hjälp av V som har betydligt bättre ordning på det mesta och framför allt ben- och tasstrimningen. Och bättre verktyg. Nästa investering vad det gäller trimutrustning får bli en bra sax!

Nu ska jag tillbringa kvällen framför två av mina favoritserier på TV. Anna Pihl och 24!

(Varför jag varit på så dåligt humör? Jag tror jag vet, men det berättar jag kanske om en annan gång )