Idag har vi invigt våren med lite “riktig” spårträning. Det riktiga bestod i att vi förflyttade oss några mil hemifrån och hade andra spårläggare än matte. Summeringen av dagen är att det gick lysande!

Karlsson fick två korta spår med flyende pinne i slutet. Dvs ett långt snöre var fastbundet i spårapporten och så låg spårläggaren en bit bort, beredd att dra undan pinnen precis när han var framme. Första försöket blev inte så bra eftersom vinden vänt och han fick “dragaren” i vind istället. Han förstod nog inte riktigt vad som hände. Andra gången blev det desto bättre effekt och han var uppriktigt förtvivlad över pinnen som jagade iväg alldeles själv. Så förtvivlad var han att han t o m gläfste till efter den. Imorgon ska det spåras igen så får vi se om det haft någon effekt. Hoppas jag kan övertala husse att medverka som spårläggare och dragare. Vet flera hundar som detta funkat kanon på så jag hoppas det kan funka även på brukspotatisen. De korta spåren som föregick de flyende pinnarna spårade han faktiskt kanonfint. Känner att jag kan börja läsa honom ordentligt nu, och lita på honom.

Iza fick ett ganska rejält spår med en hel del svårigheter som hon löste alldeles lysande. Jag var mycket imponerad och hon tyckte det var skitkul. Nu sover dom sött båda två. Nyss hade dom arrangerat sig på ett mycket originellt sätt i biabädden i hallen men när jag tog fram kameran så ville dom inte vara med längre så jag har tyvärr ingen bild att lägga ut.

Förutom Izas spår så gick jag tre spår till. Jag la jag ett rätt långt spår åt L & F samt följde naturligtvis med på detta samt följde med och tittade på ytterligare ett så det är inte bara hundarna som är trötta nu. Så mycket annat än melodifestival blir det nog inte ikväll eftersom jag dessutom sovit ganska dåligt inatt. Men hålla tummarna för The Ark ska jag väl klara?