Vi ses på: http://vallterrier.wordpress.com

Och du, om du har länkat hit, glöm inte att ändra!

Och.

Nu ska jag gå ner och väcka den lilla geleklumpen i soffan så att han kan gå och lägga sig.

Karlsson fick två korta spår med flyende pinne i slutet. Dvs ett långt snöre var fastbundet i spårapporten och så låg spårläggaren en bit bort, beredd att dra undan pinnen precis när han var framme. Första försöket blev inte så bra eftersom vinden vänt och han fick “dragaren” i vind istället. Han förstod nog inte riktigt vad som hände. Andra gången blev det desto bättre effekt och han var uppriktigt förtvivlad över pinnen som jagade iväg alldeles själv. Så förtvivlad var han att han t o m gläfste till efter den. Imorgon ska det spåras igen så får vi se om det haft någon effekt. Hoppas jag kan övertala husse att medverka som spårläggare och dragare. Vet flera hundar som detta funkat kanon på så jag hoppas det kan funka även på brukspotatisen. De korta spåren som föregick de flyende pinnarna spårade han faktiskt kanonfint. Känner att jag kan börja läsa honom ordentligt nu, och lita på honom.

Iza fick ett ganska rejält spår med en hel del svårigheter som hon löste alldeles lysande. Jag var mycket imponerad och hon tyckte det var skitkul. Nu sover dom sött båda två. Nyss hade dom arrangerat sig på ett mycket originellt sätt i biabädden i hallen men när jag tog fram kameran så ville dom inte vara med längre så jag har tyvärr ingen bild att lägga ut.

Förutom Izas spår så gick jag tre spår till. Jag la jag ett rätt långt spår åt L & F samt följde naturligtvis med på detta samt följde med och tittade på ytterligare ett så det är inte bara hundarna som är trötta nu. Så mycket annat än melodifestival blir det nog inte ikväll eftersom jag dessutom sovit ganska dåligt inatt. Men hålla tummarna för The Ark ska jag väl klara?

Karlsson hade förmodligen lite dålig koll på att han ännu inte var lössläppt, samtidigt som åsynen av den stora åkern gav oanade impulser till benmuskulaturen. Därför inledde han sitt vansinnes-race, i cirklar runt mig och Iza, medan han fortfarande var kopplad. Eftersom jag inte var beredd på detta hade Iza tillgång till ovanligt stor andel av den totala koppellängden. Uj… vilka konsekvenser detta blev…

De inleder alltså en jakt. Runt mig. I koppel!

Med ett koppel i varje hand blev väderkvarnseffekten slående. Svävmomenten (mina) i piruetterna var inte heller att förakta.

Det kändes som om vi snurrade runt där i flera minuter men troligen var det inte mer än 10 sekunder eller nå’t innan Iza “hann ikapp” och fick den lilla brukspotatisen att kapitulera, liggande på rygg.

Tror vi att han lärde sig något av detta?

Nä…

Nu ska vi ladda inför morgondagens spår!!!

1. Hon är pigg, glad, liten och smidig med en mycket funktionell kroppskonstitution.

2. Hon blir glad av att få jobba, spelar ingen större roll vad vi gör, bara vi gör något.

3. Hon är matglad och äter allt (vilket väl iofs inte är en odelat positiv egenskap?) men det är enkelt att motivera henne.

4. Hon är mycket positivt inställd till människor och hundar.

5. Hon är tyst i bilen och på lydnadsplan.

6. Hon är nyfiken och orädd och övervinner allt med hjälp av sin nyfikenhet.

7. Hon är (oftast) väldigt lättlärd och fattar snabbt.

8. Hon är underbar att träna lydnad med bara det är störningsfritt, och kan hålla på hur länge som helst.

9. Hon har inga problem med att vara ensam hemma, även om hon tycker det är tråkigt.

10. Hon är förståndig i umgänget med andra hundar och duktig på hundspråk.

I rättvisans namn får väl Karlsson en lista också, även om jag lovsjunger honom ändå med jämna mellanrum. Här kommer alltså tio bra saker med min terrier.

1. Han är så söt så man skulle kunna äta upp honom

2. Han är pigg, glad och oerhört lyhörd.

3. Han är matglad och äter allt (vilket väl iofs inte är en odelat positiv egenskap?) men det är enkelt att motivera honom.

4. Han älskar att träna, har en bra koncentrationsförmåga och vill verkligen göra jätterätt hela tiden.

5. Han fattar nya saker oerhört snabbt.

6. Han är oerhört anpassningsbar och finner sig snabbt tillrätta överallt.

7. Han är liten, lätt och förhållandevis lydig. Alltså inga större problem att hitta hundvakt åt.

8. Han är allmänt social mot folk och fä och har ett bra språk när han träffar andra hundar.

9. Han fäller inte

10. Gillar att leka och kampa

Hade kunnat få ihop flera punkter till på båda hundarna men det får räcka så här!

Och imorgon är det spårträning “på riktigt”! Yabba dabba doo! Alltså inte bara mattespår i hemmaskogen.

• Grusvägen beter sig som ett gungfly

• Appellplan är som en blöt tvättsvamp

• Det är dimmigt och duggregnar

Och det är alldeles, alldeles underbart för det betyder att det är vår!

Ja ja, jag vet att det kommer bakslag och säkert mer snö också men just nu skiter jag faktiskt i det!

Kvällen igår tillbringades först på klubben med träning. Iza var väl “som vanligt” ungefär. Körde skall, kryp och linförighet och hon var hyfsat okoncentrerad. Karlsson var “femton-månader-med-stor-nos-och-små-öron”. Det luktade uppenbarligen väääldigt gott på vissa ställen på plan. Och lika äckligt på andra. Platsliggning var nästan omöjlig. Krävdes massor av övertalning för att ligga fem sekunder. När vi var klara och jag satte honom upp så skulle vi gå framåt. Men inte terriern inte! Han tog ett stort skutt i en stor båge så uppebarligen var det äckel-päckel precis där? Hans koncentrationsförmåga var med andra ord inte heller på topp men det kan nog delvis skyllas på att det var ett tag sedan han såg så många andra hundar samtidigt. Och att det brukar lukta mycket precis vid snösmältningen kommer ju inte som en överraskning ens för mig.

Därefter var det möte och slutligen bar det iväg till simhallen med Iza. Hon var lite mer motiverad igår än förra veckan då hon verkade hyfsat uttråkad och lite trött. En riktig hundkväll blev det alltså.

Idag insåg jag också varför vi aldrig ser något av grannkatterna när vi går iväg på våra promenader. En stund innan vi skulle gå satt en av katterna på åkern som vi skulle gå över. Jag gick dit och jagade bort den. Sannolikt en överloppshandling?! Den katten är nog inte född ännu som inte flyr när cirkus Iza-Karlsson ska ut på promenad. Förmodligen flyr de redan innan vi passerat ut genom dörren eftersom det hörs att vi är på G.

Det blev en tur till Göteborg idag igen eftersom jag skulle köpa en förlängningsskiva till det nya arbetsbordet. Eftersom jag inte var säker på hur det skulle bli med det stora bordet, hur det skulle stå och hur mycket utrymme det skulle bli över, vågade jag inte chansa i lördags. Men nu bar det av och hundarna fick följa med för att prova utbyteshalsbanden på plats.

Fick alltså för mig att det skulle gå snabbare att ta sig till rätt avdelning om jag gick bakvägen. Tveksamt om det verkligen var så men jag kände mig allt lite rebellisk när jag gick rakt mot pilarna i golvet som visade påbjuden färdriktning. Och nog tittade folk lite konstigt på mig? Hur som helst fick jag min bordsskiva och några andra spontangrejor men även idag gick besöket rekordsnabbt. Nu satt ju hundarna i bilen och väntade och jag tycker INTE om att lämna dom så, på ett sån’t ställe. Men allt gick bra och både bil och hundar var kvar när jag kom ut. Nu är ju förvisso bilen larmad och jag parkerade precis framför utgången där det rör sig mycket folk så hade någon haft bilstöldsplaner hade dom nog valt något annat, lite mer undanskymt, objekt.

Att hundarna var med var tur för jag fick gå ner två storlekar på Izas halsband, inte en som jag trodde. På Karlsson hade jag dock gissat rätt. Nu har han 35 cm och Iza 45. Ganska otroligt att det inte skiljer mer men de har ju radikalt olika form på sina huvuden.